Whops, dagen efter att jag publicerat min krönika med en avsiktligt provokativa rubriken: ”Ska HIF sparka Roar” blåser det upp till full storm i och kring HIF. Roar har förvisso inte huvudrollen i den stormen men dras givetvis in i den. Och väldigt många har åsikter om huruvida det var rätt eller fel av klubben att sparka spelaren Rachid Bouauzan.
Bråket avslöjar att det ligger en hel del och gror under ytan och många tar chansen att vädra sitt missnöje. Bland annat uttalar en del spelare sig anonymt, eftersom klubben belagt dem med munkavle.
Jag läser också att tränare Roar är ”pissed off” och skitförbannad över att det kommit ut så många åsikter och att han anser att problemen borde ha lösts internt.
Det är i och för sig en uppfattning som jag kan sympatisera med, men uppenbarligen har HIF inte lyckats med att ventilera problemen och stämma i bäcken!
Att det är nästintill omöjligt att få en spelartrupp om drygt 20 individualister att dra åt samma håll är förstås ingen nyhet.
Någon spelare påstås ha sagt att ”Roar är för snäll”. Själv dementerar han att han skulle vara snäll. Jag väljer att tro honom.
Tyvärr finns det spelare som tror att de är stjärnor, kanske inte riktigt på samma nivå som Zlatan men snäppet under. Sorry att behöva säga det men i dagens HIF finns det nästan inga stjärnor alls. Det finns en hel del riktigt duktiga fotbollsspelare men den ende riktiga stjärnan (May) har dragit. Gashi är väl närmast eftersom han har en landslagsplats. Övriga har en bit kvar till stjärnstatus.
När man, som jag, befinner sig nästan 60 mil från stormens öga är det svårt att få ”insides information”. Man får lita på att man efter snart 50 år som journalist kan värdera den information som kommer via media.
Det är en förmåga som jag tror många supportrar saknar. För dem är det mesta svart eller vitt. Och de har svårt att tillgodogöra sig hela bilden.
Om nu någon har hela bilden. Det är tveksamt om ens de ansvariga i klubben har den, ärligt talat.
Men jag vet att sportchefen Jesper Jansson varit med så länge att han kunde räkna ut på förhand vilket djävla liv det skulle bli av den här historien. Han borde åtminstone ha kunnat göra det.
Med hänsyn till det tycker jag nog att klubben kunde ha hanterat det lite smidigare. Föreningen har ett ansvar mot i första hand alla oss medlemmar och sponsorerna men också mot övriga supportrar att vårda varumärket HIF. Det är ett av de absolut starkaste varumärkena i svensk fotboll och det är onödigt att skita ner det.
Ärlighet och så långt det är möjligt öppenhet är viktigt. Det är klart att man ska ta hänsyn till individer också men klubbens intresse måste alltid stå i första rummet.
Att Roar får kritik är naturligt. Att den kommer nu, när det gått trögt en period, är inte alls oväntat. Ibland får tränare till och med kritik när det går bra för laget.
Men kom ihåg att Roar gör sitt första år. Han har arbetat efter sitt eget huvud och ska fortsätta göra det. Förändringar tas inte alltid väl emot, men när de väl får sätta sig ska de ge resultat. De spelare som inte är beredda att ge 100 procent för klubben och laget gör bäst i att söka sig bort och hoppas att någon annan klubb vill ta emot dem.
Läser man mellan raderna i all mediarapportering och sätter “problemen” i ett längre perspektiv så verkar det finnas ett problem. Eller så är det samma problem som finns i ALLA klubbar men att det kanske sköts sämre i HIF. I syvende och sist så är det ledningen som har ansvar att skapa en fungerande grupp och kunna hantera problemen.
Det skall aldrig gå så långt att man sparkar en spelare 4 månader från kontraktstidens utgång, det i sig är ett misslyckande, vilken anledning än är, och finns där en anledning så är det så klart också ett misslyckande.
Mitt i den här mediastormen borde man kanske begära att journalistera har bättre minne. Tyvärr har Rachid blivit sparkad från tidigare klubbar, vilket inte framgår. Sedan får var och en dra sina egna slutsatser. Det var olyckligt att HIF tvingades göra detta just nu men ibland är det nödvändigt för att inte brasan skall övergå till en löpeld.