Tre omgångar har färdigspelats av årets Allsvenska. Och bortsett från jippo-matchen på Friends Arena, har publiken sagt sitt, genom att i stor utsträckning avstå från att gå på arenorna och se matcherna live.
Det har byggts nya arenor i Sverige som aldrig förr – Publiken ska få det bekvämare genom fler toaletter, bredare och mjukare säten, bättre service, varmare korv och godare kaffe.
Jag kan göra listan ännu längre med små förändringar som till syvende sist gör att besökaren på arenorna i princip ska kunna känna sig som hemma, hemma i sin mjuka soffa eller sin goa fåtölj.
***
Nu hör det till saken att undertecknad är en stor fan av Allsvenskan. Tack vare TV så kan jag se samtliga matcher under hela året.
Och jag missar väl runt 10-12 matcher, av s a m t l i g a allsvenska matcher varje år.
Jag bor ca 25 mil ifrån laget i mitt hjärta, från staden jag växte upp i. Därför blir det lite svårare att se samtliga ”hemmamatcher”, men jag försöker.
Försöker så gott det går, att närvara live.
Men, även om det naturligtvis är rätt gott att se matchen från sin soffhörna, i sina slitna joggingbyxor, sippa nybryggt kaffe, är det inte bekvämligheten som är den springande punkten för min del.
Det är naturligtvis förenat med en viss tjusning att se lag som Åtvidaberg, Gefle och BP. Men om man bortser från romantiseringen utav Allsvenskan – Handen på hjärtat; Det är inte alltid speciellt roligt, intressant eller ens engagerande att se en match spelas på en sliten plastmatta, där spelarna på plan överröstar den fåtaliga publiken på läktaren, och allt detta i ett långsamt tempo som gör att de 90 (+3) minuterna känns som två och en halv evighet.
***
Tillbaka till arenorna då – Jag väljer att peka ut två exempel:
Kalmar FF låg på ett publiksnitt (mellan tummen och pekfingret) på ca 4.500-5.000 under ”Fredriksskans-eran”. De byggde nytt, flott, för att inte säga en arena i absoluta toppklass. Det är bra inramning, bra standard på det mesta. Ett otroligt lyft för de frekventa Kalmar-besökarna. Inbillar jag mig?
Jodå, snittet gick upp från ynka 4.200 år 2010, till lite drygt 8.000 år 2011. Tack vare arenan, absolut. Men när nyhetens behag klingar av, då klingar även publiken av. Förra året hade publiksnittet minskat till 6.200. En minskning med närmare 25%!
Det hör ju till saken att vare sig 2011, eller 2012, var några höjdarår, rent tabellmässigt för Kalmar.
Exempel två ligger lite närmare till hands. Dels för att jag bor nära och har följt laget lite sisådär på avstånd.
Staden Växjö fått ett riktigt kanonlyft med sin ”Arenastaden”: Där både käppakrig och andra suspekta sporter bedrivs i närheten av fotbollen.
Myresjöhus Arena, fotbollsarenan, är en mycket fin, lagom stor plats för att utöva fotboll på allsvensk nivå. Och, precis som i Kalmar, en arena där publiken fått det långt mycket bättre än jämfört med den gamla öst-statsarenan Värendsvallen.
Nu har Öster precis klivit upp till Allsvenskan igen efter ökenvandrat i lägre divisioner under ett antal år. Hemmapremiären i Allsvenskan, på den nya arenan, skedde mot ett av seriens storlag, med många anknytningar sinsemellan.
Någonstans mellan 800-1000 helsingborgare var på plats. Vilket innebar att den för 12.000 personer byggda arenan, enbart var halvfull av Öster-anhängare?
***
Varför är inte folk mer intresserade av att se allsvensk fotboll? (Nu tog jag enbart två småländska exempel, men ”fenomenet” är inte konkret småländskt. Helsingborgs IF lockade inte mer ca 9.000, plus de två tusen Djurgårdarna, på sin premiärmatch.)
Jag är övertygad om att det i grund och botten inte handlar om bekvämligheten på arenorna, nybyggd eller inte. Problemet med att locka publik till matcherna handlar om kärnprodukten – F O T B O L L E N
Oavsett om man älskar den svenska fotbollen, som undertecknad, är det ingen hög klass på den, om man jämför med de europeiska ligorna som också erbjuds på en tv-apparat nära dig.
***
Nej, det är ju klart. Jag älskade min gamla Volvo, trivdes ypperligt med den. Men det är klart att man sneglade på grannens Mercedes och beundrade den och undrade hur det skulle kännas att köra den.
Så när man väl köpt sin Mercedes, ja då är den gamle Volvon knappast så intressant längre att köra några längre sträckor med…
***
Idag genomsyras verkligheten av framåtsträvande och nytänkande. Men i vissa avseende är vi fruktansvärt naiva och nostalgiska – Och sedan funderar vi på varför resten av världen springer förbi oss?
***
Jag (och säkerligen många med mig) anser att det är dags att släppa lite på det ”gamla och trygga” – Volvon – och göra något radikalt med vår svenska fotboll!
Ett steg i rätt riktning hade naturligtvis varit att göra produkten bättre. Och jag anser att produkten blir bara bättre om man spetsar till normerna och höjer kraven.
Slopa Allsvenskan i dess nuvarande form.
* Inför en smalare serie – 10 lags-serie.
* Sätt högre krav på underlag (och för allt i världen ta bort balkongmattorna!).
* Likvärdigt material på bollar.
* Och naturligtvis måste varje allsvenskt lag (eller vad nu serien ska kallas), ha en viss standard på läktaren/arenan också.
Dessa förändringar hade, i mina ögon, sett till att svensk fotboll hade ökat sin status, produkten blivit bättre, och på så vis ökat intresset bland gemene man/kvinna!
Men man måste VÅGA vara obekväm i sina beslut också!
Man måste VÅGA göra förändringar!
(En liten känga till SEF och SvFF)
Vilken vikt ska man fästa vid biljettpriser kontra antalet åskådare? Jag har själv ingen koll på prisutvecklingen men entréavgifter till olika typer av evenemang tycks ha stigit påtagligt. Det som säljs måste innehålla hög kvalitet så att känslan av beroende stiger.
* Inför en smalare serie – 10 lags-serie.
– Behåll de antal lag det är nu men ändra till höst – vår samma som övriga Europa.
* Sätt högre krav på underlag (och för allt i världen ta bort balkongmattorna!).
* Likvärdigt material på bollar.
* Och naturligtvis måste varje allsvenskt lag (eller vad nu serien ska kallas), ha en viss standard på läktaren/arenan också.
– Jag håller med om det. Måset få in fler finansiärer också behöver mer pengar till klubbarna.
– Inför mer festligheter alltså HIF för bjuda mer på sig göra mer reklam för sig (inte mer plakat men mer som lag) Och börja spela fotboll till Domaren blåser av matchen och inte sluta efter 60 min och vakna upp de sista 5 fan det är brottom nu.
Ja, det är lite det som är essensen av mitt tyckande och inlägg. Det viktigaste kan ju aldrig vara hur billig korven är, hur billig stolen är jag sitter på, eller platsen jag står på.
Det viktigaste och den största motiveringen till att jag ska betala för att se fotboll, MÅSTE ju vara att produkten är bra?
Egentligen bara första punkten jag inte tror säkert leder till mer folk, men övriga håller jag med om fullt ut – SEF är om man ska se till inslaget i Sportnytt (17/4) om Örjans Vall ute och ser till att skäpra kraven vad gäller sista punkten, men troligen berör man dessvärre inte balkongmatta kontra naturgräs…
Vad gäller min kritik första punkten är att en eller två säsonger (likt ditt resonemang om nyhetens behag vad gäller arenor), så kommer folk för se fler matcher mot MFF, IFK och så vidare. Men sen likt fallet blev med när man utökade antalet matcher i CL:s gruppspel svek publiken, och tror man får en mättnad också av att se samma lag hela tiden (om än produkten fotboll kan förbättras) av färre lag. Dessutom handlar det om att inte ta för stora kliv mot något som påminner om basketen, dvs. med en stängd liga som jag tror fallet blir med 10 lag: att gå upp kostar för mycket så klubbar som nu känns etablerade i Allsvenskan (Åtvid, Gefle, Mjällby osv.) har inte en chans då de kommer ligga för lång efter ekonomiskt att ha en chans klara ett avancemang. Och då faller också lockelsen med att få se David slå Goliat ibland (om än inte så skoj i måndags)…