För 10 år sedan bestämde sig Robert Schuller, hängiven och engagerad HIF:are, tillika tidigare AOH-medarbetare, för att följa HIF under en hel säsong, borta som hemmamatcher. Detta resulterade i en otroligt intressant och fängslande berättelse.
Baj-Baj till guldet igen (2003-07-21).
Hammarby hemma på Olympia är en match som bör vinnas, men nu är det ju tyvärr som vi vet just såna här beställningssegrar som är svårast. Om jag inte missminner mig helt så mötte vi Hammarby hemma i början på säsongen förra året och lyckades då vinna med 4-2. Tyvärr så påminde känslan igår mer om ett annat möte – säsongen 2001, året då Hammarby under ledning av Sören Cratz överraskade samtliga och lyckades vinna allsvenskan.
När domaren väl blåste av matchen bara någon minut efter att Bajen avgjort matchen med 2-0 så infann sig precis samma känsla likt den från 2001 – man känner sig besviken, arg, förtvivlad och sårad. Tyvärr tvingas man även inse att laget nog inte är så bra som man intalat sig och drömmen om Lennart Johanssons pokal blir aldrig mer än – just en dröm.
I Eldin Karisiks frånvaro blev det Ulrik Jansson som fick bilda innermittfält med Tommi Grönlund och med facit i hand kan man inte annat än att konstatera att den gamle kan än. Under matchens första kvart tycktes Ulrik ha svårt att komma in i matchen, men allt eftersom han blev varmare i kläderna började han också hitta rätt med passningarna. Hade det inte varit för Ante Covic i Hammarbymålets akrobatiska räddning hade han även gett HIF ledningen i mitten på den första halvleken.
HIF hade ett rejält övertag bollmässigt och skapade en handfull riktigt bra målchanser under de första fyrtiofem minuterna, dock utan att förvalta någon av dessa. Hammarby hade egentligen inte någon, men kunde ändå gå till halvtidsvilan med en ledning (1-0) efter en rejäl bjudning från Fredrik Larsson som i samband med en misslyckad utrusning kunde se bollen rulla under sina egna ben och fram till en helt fristående Pablo Pinones-Arce som snöpligt gav bortalaget ledningen.
Andra halvlek och nästintill kristen fanatism på Olympia när frälsaren Alvaro Santos äntrade plan till förmån för Martin Fribrock. Alvaro som varit skadad och inte spelat en match sedan premiären mot Örgryte i början på April var enormt spelsugen och detta syntes direkt. En snabb vändning och ett snabbt avslut vid första bollkontakten, ett sus gick genom publiken men tyvärr gick skottet utanför.
Det verkade som om hela laget höjde sig ett snäpp när Alvaro kom in och en intensiv press mot Hammarbymålet tog vid. Tyvärr lyckas man inte trots bra spel få till det i avslutningarna och ironiskt nog så kunde bortalaget istället kontra in 2-0 i matchens sista minut.
En ny förlust, återigen på hemmaplan men mest oroande av allt är ändå att man nu gått mållös från tre matcher i rad, en trend som omgående måste brytas om man inte på allvar skall dras in i bottenstriden. Ett annat allvarligt problem som tycks mer och mer tydligt är målvaktspelet, i dagsläget håller varken Fredrik Larsson eller Conny Rosén allsvensk klass.
Må vara att det just nu handlar om psykologi då hela laget är – och har varit en tid nu – inne i en tung period, men klart
oroväckande är att det bästa alternativet i målet för tillfället är målvaktstränaren Sven Andersson.
Helsingborgs IF-Hammarby 0-2 (0-1)
0-1 Pablo Piñones-Arce (26)
0-2 Antti Pohja (90)
Varningar
Hammarby: M Jensen, F Stoor
Domare: Anders Frisk
Publik: 12473
***
MFF Support Cup – en vänlig (?) tillställning (2003-07-26).
Drygt fyrtio lag hade samlats nere på Limhamnsfältet i Malmö för att göra upp om MFF Support Cup. Det är två år sedan Kärnan ställde upp senast och förutom att det blivit fler lag är det inte mycket annat som ändrats.
Landskronaiter & Malmöbor står fortfarande tillsammans och skriker hata hata HIF – detta till trots fortsätter Kärnan att göra bra ifrån sig.
Gruppspelsmatcherna slutade enligt nedan:
Kärnan – Änglarna 4-2
Kärnan – La Bois 4-0
Kärnan – A Villa 4-1
Kärnan – 1860 München 3-0
Sista matchen mot 1860 München höll på att urarta. Övertända tyskar höll på att sparka sönder Kärnans betydligt yngre lag till tonerna av hatsånger från MFF & Bois supportrar. Ett tag undrade man faktiskt hur det hela skulle sluta och när första smällen skulle komma, stämningen var hotfull.
På kvällen var det fest men då man som Helsingborgare inte direkt kände sig välkommen valde vi istället att gynna vår egen festival.
”Sen kan man fråga sig om vissa totalt missuppfattat syftet med turneringen!? Det ska väl vara lite med glimten ögat och vänskapligt.”
“Tyckte det var synd om HIF-killarna som fick höra något av det grövsta jag hört vid sidan om en fotbollsplan.”Sparka han i huvudet” “Döda svinen” osv osv…. Sorgligt och jag förstår att dom lämnade Limhamnsfälten med böjda huvuden trots gruppseger.”
(citat hämtat från Landskrona Bois Svenska Fans sida)
Kärnans ungdomliga lag slutade 8 av 42lag i MFF-support Cup, detta efter ha slagit MFF-support Sthlm med 4-1 i åttondelen och senare fått stryk mot ett betydligt bättre Lorenborgskrogen med 0-2 i kvartsfinalen.
Lorenborgskrogen gick sedermera till final där de fick stryk med 0-1 mot Juventus. Huruvida Kärnan kommer att ställa upp med något lag till nästa års turnering är ännu inte klart. Enligt många av de spelare som deltog i år verkar det dock inte så troligt. Kan inte annat än att förstå deras oro för att bli söndersparkade av överförfriskade blådårar.
Nu skall det tilläggas att det bara var mot ett lag (1860 München) där stämningen blev otäck, men såväl Änglarna som
Bois vägrade att tacka för matchen, något som tyder på oerhört dålig stil.
Som en anekdot träffade jag under sista dagen på en arbetskollega som nog är den största MFF anhängare som jag känner. Han berättade att på väg till en utav planerna hade han tillfrågats av ett gäng Halmstad supportrar vilket lag han höll på.
När han svarade:
– MFF, fick han:
– Det var en djävla tur för dig, till svar.
När han lite försiktigt frågade varför de undrade, så fick han snabbt påtalat att om han hade hållt på HIF så skulle han åkt på en omgång. Vill ändå tacka MFF-support för ett väl genomfört arrangemang. Vill också tacka Kärnans ynglingar som stod upp bra hela turneringen, tack! I efterhand är det många MFF:are som beklagat det som inträffat och lovat en förbättring till nästa år – säger bara upp till bevis.
I nästa avsnitt: […För första gången denna säsong valde jag att ta vara på företagets eminenta platser på Östra läktaren. Dels för att få möjligheten att fotografera klacken men också för att bilda mig en uppfattning om hur stämningen under match är på denna del av Olympia…]
Faktiskt en av de tråkigare böcker jag läst.