“Skruva den som Ulrik” – del 5

För 10 år sedan bestämde sig Robert Schuller, hängiven och engagerad HIF:are, tillika tidigare AOH-medarbetare, för att följa HIF under en hel säsong, borta som hemmamatcher. Detta resulterade i en otroligt intressant och fängslande berättelse.

Hemmapremiär (2003-04-13)

Dagen till ära hade nykomlingen och gamla storklubben Östers IF från Växjö fått äran att beträda Olympias perfekta gräsmatta. Öster som i premiäromgången åkt på en rejäl uppvisning från regerande mästarna Djurgården som vann i Småland med 4-0.

HIF stärkta av segern i Göteborg men utan skadade Alvaro Santos skulle bara promenera hem segern, de tre poängen var redan i hamn om man pratade med folk i allmänhet. Det var också HIF som tog kommandot från starten och drog upp ett vansinnigt tempo med säkert och initiativrikt passningsspel. Närmast mål kom Eldin Karisik vars distansskott klockrent träffade stolpen och sen retligt rullade längs mållinjen och ut igen. Det var här som matchen fick en helt annan bild och nu i efterhand känns sekvenserna som två helt olika matcher.

Öster började pressa bollhållaren intensivare och HIF …slutade spela. I 21:a minuten trillade 1-0 in till gästerna och precis när man hämtat sig från chocken var det dags igen. 0-2 stod det på anslagstavlan när minutvisaren tickade in i den 28:e minuten. Om någon hade tappat ett mynt på läktaren så hade man säkert vänt sig om och undrat vad som orsakade oväsendet, så tyst var det. En stad i fullständig chock.

I pausen utgick Eldin Karisik till förmån för Tommi Grönlund som efter en misslyckad brytning såg helt uppgiven ut, trots han endast varit på planen i drygt 5-10 minuter. Hasse Eklund bytte av John Pelu och Martin Fribrock ersatte en för dagen helt osynlig Lars Bakkerud, allt i hopp om att få fart på laget. Formationen ändrades till 3-4-3 och helt plötsligt såg man Jeppe Janssons blonda kalufs oftare i Östers straffområde än i det egna, en inte helt vanlig företeelse. Med undantag av Hasse Eklund´s genombrott och precisa skott som med visst besvär räddades av Östers målvakt Stringheim lyckades HIF inte skapa speciellt mycket. Ironiskt nog så var det istället Öster som i den absolut sista minuten lyckades få in trean efter att Micke Gustafsson elegant (men klantigt) klackat bollen bakåt mot var han trodde Fredrik Larsson stod. Till Mickes fasa var det istället Peter Gitselov som stod där och förnedringen blev total.

Helsingborgs IF-Östers IF 0-3 (0-2)
0-1 Mikael Thomasson (21)
0-2 Johan Mattsson (27)
0-3 Peter Gitselov (91)

Varningar:
Helsingborgs IF: C Andersson
Östers IF: D Hamzo, K Gorkss, J Mattsson

Domare: Keijo Hyvärinen

Publik: 11564

***

Konkurshotet närmar sig.

Ett inslag på Sveriges Radio Malmöhus får hela Fotbolls Sverige i gungning.
Helsingborgs IF har akuta ekonomiska problem och skulderna estimeras till i runda belopp 39.000.000:-.

Bara att skriva själva beloppet får en att skaka på huvudet. Ringer självmant genast upp Helsingborgs IF:s Ordförande Claes Johansson som klart övertygande försäkrar mig om att situationen inte är värre än tidigare och att de senaste nyhetsrapporterna inte kommer att inbringa några nya obehagliga överraskningar.

Jag diskuterar saken vidare med kontakter inom media samt supporterkretsar och överallt råder det ett lugn – det ordnar sig, så illa kan det inte vara. Det är först när man någon dag senare får höra talas om ett extrainsatt styrelsemöte på Olympia, där kommunens representanter har begärt att få en handlingsplan som oron riktigt slår en. Är själv en av de trogna som väntar utanför Olympia i hopp om att få svar på några av alla våra frågor.

Representanter från diverse tidningar finns också närvarande och jag svarar lite motvilligt men artigt att jag inte är så insatt, att jag inte riktigt vet vad som diskuteras där uppe i konferensen. Försöker även luska efter eventuell information som de lyckats få fram men även här kammar jag noll. Stora delar av Kärnans styrelse dyker upp för att likt mig försöka få klarhet i vad som händer och just då öppnas dörren.

Medlemmar från HIF:s styrelse lämnar bygget, de flesta med spända ansiktsuttryck och så kommer då Claes i sällskap med Jerker Swanstein halvjoggandes ut mot bilen. Journalisterna springer efter ihop om att få en kommentar men förgäves, jag ser hur de båda styrelsemedlemmarna gestikulerar : Inga kommentarer.

Vi blir kvar med våra frågor långt efter att samtliga journalister har gett sig av för att avlägga rapport om vad som precis inträffat. Vaktmästaren Janne Bengtsson dyker förbi med ett uppmuntrande ord och medan vi står där och samspråkar kommer helt plötsligt Kjell Jakobsson tillbaka. Det märks att Kjell har stor erfarenhet av affärer, han berättar mycket utan att egentligen avslöja någonting.

Utöver talets gåva har han en avslappnad och ödmjuk inställning vilket gör att man omedvetet leds in i en slags trygghet. Kanske är det situationen som just vid detta tillfälle känns så overkligt att man bara vill suga åt sig allt som är positivt. De flesta av oss gick i alla fall därifrån med gott mod, stärkta av Kjells försäkran om att vi trots allt skulle kunna sova gott när
väl natten gjorde sitt intrång.

Morgonen efter informerades all personal på Olympia om den akuta situationen och styrelsen som bara dagar innan försäkrat oss om att allt skulle ordna sig, ställde sina platser till förfogande.

 

I nästa avsnitt: […Det har nästan blivit som en drog, dag efter dag skummar man tv-program och tidningar i hopp om att finna något positivt. Det har tom blivit så illa att jag börjat smygläsa Kvällsposten, en blaska som vi alla vet egentligen inte är mer än en exklusivare variant av MFF:s programblad…]