För 10 år sedan bestämde sig Robert Schuller, hängiven och engagerad HIF:are, tillika tidigare AOH-medarbetare, för att följa HIF under en hel säsong, borta som hemmamatcher. Detta resulterade i en otroligt intressant och fängslande berättelse.
Folkpartiet & Miljöpartiet.
Så heter partierna som inte ställde sig bakom kommunens beslut att gå in och ekonomiskt rädda Helsingborgs IF, kanske tål att tänkas på nästa gång det är dags för kommunalval. Tack och lov så finns det trots missnöjespartier som fiskar efter billiga röster fortfarande en majoritet med gott intellekt som leder vår stad. Dessa röstade också för i den högst aktuella frågan om Helsingborgs IF:s fortsatta existens.
Naturligtvis så blev det ramaskri, främst då i Expressen som återigen framhävde sitt hat mot Helsingborg som stad i helhet och Helsingborgs IF i synnerhet.
Direkt pinsamt blev det när man efter en veckas intensiv bevakning inte längre fann något negativt att skriva om och började dra upp rena petitesser som värsta nyhetsbreaket.
Det råder delade meningar om att Helsingborgs kommun nu åter igen går in som borgenär åt Helsingborgs IF. Inte minst har kritiken varit hård från helsingborgarna själva och enligt mina egna teorier så grundar detta sig i flera orsaker, bland annat detta: Kommunals personal strejkar för högre löner – Det finns en viss irritation att kommunen tycks ha hur mycket pengar som helst till en fotbollsklubb men är obenägna till att höja lönerna inom den offentliga sektorn.
Det är genom falsk information som man givits bilden att HIF får pengar som egentligen varit avsedda för sjukvården, barnomsorgen etc, den verkliga bilden är en helt annan. Sanningen kommer alltid fram om än lite sent ibland då den inte säljer några lösnummer.
”Kommunen skänker HIF flera miljoner om året medan vi får nöja oss med ett par tusen”
En kommentar som man har hört till leda och som oftast är fallet med hörsägen är det också totalt felaktigt. Alla idrottsklubbar i Helsingborgs kommun har rätt till verksamhetsbidrag men att jämföra stadens största förening med småklubbar från landsbygden är om än nobelt, fortfarande idiotiskt.
Minns med ett gott leende själv tillbaka på min tid som aktiv i Högaborgs BK, en liten förening vars mål aldrig varit/är att utmana Helsingborgs IF eller andra klubbar på elitnivå. Ändå bildade man sig undermedvetet (med eller utan påverkan från omgivningen) en negativ bild om Helsingborgs IF.
Då precis som idag, är Högaborg & HIF ledande i kommunen när det gäller ungdomsverksamhet och att det var ett så kallat klassiskt lillebrorssyndrom som min egen omgivning led av har man ju förstått nu i efterhand. Dock är jag inte lika säker på att alla har kommit till insikt med detta utan att ett visst ”hat” mot Helsingborgs IF fortfarande består.
Det finns en bondmentalitet i Helsingborg – En desperat vilja hos flera invånare att vara lite finare och bättre än alla andra. Skulle man sedan inte klara av uppgiften så måste man ju såga motsatsen, allt för att mildra resterna av sitt eget misslyckande.
Ett tydligt exempel är stödet till stadens stolthet – samma personer som drack skumpa vid Kärnan trapporna en höstkväll 1999 efter att guldet hade säkrats några timmar tidigare i Göteborg, tar nu avstånd från föreningen när det blåser motvind. Kvar att samla upp resterna finns endast ett fåtal men lojala fans.
Det har varit mycket upp och ner under den här perioden, den ena skandalen har upptäckts efter den andra och frågan är om det egentligen är slut nu – eller vi kan vänta oss än värre avslöjanden längre fram? Hoppas fortfarande att man skall vakna upp och finna att alltihop endast varit en mardröm, men i takt med att jag nyper mig på fler och fler ställen så kommer man till insikt med att så är dessvärre inte fallet.
Till slut blev de negativa insändarna i lokaltidningen tillsammans med Expressens hetsjakt på klubben för mycket, varpå jag undvek sportnyheterna under två veckor.
***
Vi vallfärdar mot skräddarnas mecka (2003-04-26).
Eller så var det i alla fall tänkt, men med tanke på vad som hänt under de senaste veckorna så hade samtliga involverade i föreningen (inkl. resavdelningen) haft lite väl mycket att stå i, varpå resan till Borås blev lidande.
Trots kort varsel och varierande kvalitet på reseinformationen så blev vi trots allt ca 70 personer till bortamatchen mot IF Elfsborg. Bussen som avgick från Malmö var nästan halvfull när den anlände Helsingborg för att hämta upp resten. De så kallade ”korvgubbarna” som nyligen rekryterats till resorganisationen hade förberett allt väl och humöret var som alltid på topp.
Kan med säkerhet säga att tom min gamla Indiske vän Rashiid, som äger en cornershop på Banner Street i London hade varit nöjd med försäljningsutbudet. Rashiid´s egna motto var/är ”Det jag inte har – är inte heller värt att köpa”
Bussen svänger av vid Varberg och följer väg 41 mot slutmålet Borås. I höjd med Kinna konstaterar jag att varenda gång jag tittar ut genom fönstret så svänger vägen åt höger, vilket antingen tyder på att man just här har världens största rondell eller att jag börjar tröttna på vägen.
Strax innan 12:30 anländer vi så till Borås och med personlig guidning från delar av Guliganerna (Elfsborgs supporter-förening) hittar vi slutligen till McEwan´s – där såväl mat som dryck erbjuds.
Efter en ljummen pytt-i-panna och tillhörande Guliganöl (fö exakt samma öl som Kärnan Bier) så bär det av mot stadion. I bussen som är fylld med förväntansfulla HIF:are är även Ivan den förskräcklige med – en Elfsborgssupporter så laddad att tom hans egna valt att ta avstånd från honom – och det är faktiskt han som startar sångerna i takt med att vi anländer till Ryavallen.
Tifot för dagen består av ett femtontal två-pinns flaggor med röda hjärtan, ett tydligt budskap som i sin enkelhet uppskattades av spelarna.
Matchen börjar men med tanke på blåsten samt att det också börjar smådugga så blir spelkvalitén under den första halvtimmen inte heller så bra. Sista kvarten ligger HIF på offensiven dock utan att skapa något riktigt farligt. Domaren blåser för halvtid och strax därefter blir det en mindre folksamling nere vid toaletterna.
Det visar sig att vår äldsta supporter på plats har drabbats av andnöd och ambulans måste tillkallas. Mannen som är närmare 90 år är tillsammans med sin son är regelbundna resenärer på bortamatcherna CRED!
Andra halvlek drar så smått igång och visar sig vara lika underhållande som den första och med undantag av Tommi Grönlunds distansskott som tippas till en resultatlös hörna, samt Hasse Eklunds missade friläge i slutet, så är det ovanligt få målchanser som skapas och resultatet känns på något sätt trots allt ganska rättvist.
Värt att notera är att när vi körde igenom Horred på vägen hem till min förvåning såg en kille på cykel i HIF-tröja, en ny Bernt Johansson månne?
IF Elfsborg-Helsingborgs IF 0-0 (0-0)
Varningar:
Helsingborgs IF: C Järdler, T Grönlund
Domare: Stefan Johannesson
Publik: 6225
I nästa avsnitt: […Torsdagen den 8:e Maj – dagen D – för Helsingborgs IF. Det är då beslutet från elitlicensen blir officiellt och hela Sverige får besked på om HIF även framöver kommer att vara ett allsvenskt lag…]
Lämna ett svar