Det var inte utan att man kände en viss tomhet inombords när man ikväll lämnade Olympia för sista gången i år. Resultatet till trots var det inte annat än en grym bekräftelse på hur illa det faktiskt har sett ut under i stort sett hela höstsäsongen. Aningen naivt från min sida hade jag faktiskt inbillat mig att man faktiskt hade samlat ihop tillräckligt med tändvätska för att ge klubbens i särklass störste genom tiderna en värdig avslutning. Ack så fel man kan ha. Snarare blev det ett abrupt avvaknande där på läktaren mitt ibland alla hyllningar. Vi är inte alls speciellt bra just nu och det känns avlägset till när känslan faktiskt varit den motsatta.
Det har ändå stundtals känts som en säkerhet med Henrik på plan. Speciellt inför derbymatcher så har man som supporter på senare år haft en betydligt mer avslappnad inställning till det hela. Kanske beroende på att man i slutändan visste att en viss herr Larsson skulle höja sig ett snäpp extra och att det skulle räcka. Jag fasar nu för att derbykänslan och resultaten i dessa matcher, före Larsson, återkommer.
Klubbkassan är långt ifrån överfull, men enligt rapporter påstår man sig ha kontroll över finanserna. Jag hoppas att min magkänsla är felaktig, men kan ändå inte låta bli att känna en viss oro över att den verkliga bilden kanske ändå inte är helt överensstämmande med verkligheten.
Som det känns nu så står klubben inför en del viktiga vägskäl och den första pusselbiten börjar med tillsättandet av huvudtränare. Det är först då vi kommer att se vilken inriktning man vill välja. Med rätt person vid rodret och en del nyförvärv kan det bära långt framöver, även om nästkommande säsong rimligtvis ändå bör betraktas som en inskolningsprocess.
Det må vara ledningen som kommer att presentera föreningens framtida mål, men utan samtycke från dess medlemmar är det bäddat för konflikt.
Som en extra spark på kälken så läser man i dagens HD att Acelink har sagt upp all personal och dras med enorma skulder vilket kan komma att leda till en avveckling. Inte mycket till positiva vindar denna höst i en annars blåsig stad, men det är väl dags för en gammal klyscha: There´s always next year.
Läste i HIF-bladet inför matchen hur Fredin och Jansson är besvikna eller missnöjda med resultatet denna säsong men ändå är av uppfattningen att det ser bra ut inför nästa år. Inga pengar, ingen tränare, ingen bra forward, ingen vänsterback… Jag får inte ihop den ekvationen idag. Istället för att tala i det blå så önskar jag att ledningen är mer basic och talar i konkreta termer utifrån de faktiska förutsättningar som nu råder. Mina tidigare idéer om långsiktighet, utveckla talanger från närområdena, ge upp Afrika-spåret, ha en plan, en idé som genomsyrar samtliga led i föreningen och inte tro på topplacering inom de närmsta åren, tycker jag fortfarande gäller.
Matjord i fickan: Instämmer till fullo och hade uppskattat en långsiktig/verklig plan istället för en massa vaga spekulationer.
Man lämnade verkligen Olympia igår med en mörk, tung, obehaglig känsla i magtrakten. Det känns verkligen som rysk roulette att se HIF-framtiden, just nu verkar allting möjligt. Jag är så dum och korkad att jag tror att väldigt mycket just nu står och faller med Åge Hareide och Alvaro Santos. De måste hem. Båda två. Därför var det tur att vi förlorade igår, för jag fokuserar redan på nästa säsong och vill såklart ha ur ÖIS.
Inför nästa säsong kan vi ställa oss in på antingen himmel eller helvete. Får vi hem Edman och Alvaro och låter Åge bli skipper, då luktar det succé. Får vi inte? Då kan vi nog ställa in oss på bottenkamp redan nu.
Oldtimer: Vi har nog ätit samma lunch för jag har exakt samma obehagliga känsla i magtrakten. Åge+Alvaro+Edman fungerade dock tillfälligt som ett bra substitut i brist på novalycol.
Har aldrig vaknat med en större baksmälla efter en HIF-match. Känner en ångest och oro inför vad som ska komma.