Det är definitivt sant att fotboll ska upplevas live, vilket jag fick bekräftat då jag hade nöjet att se vårsäsongsavslutningen mot HBK på Olympia. Nu var matchen i sig ingen skönhetsupplevelse, men det kompenserades dels av stämningen men kanske framför allt av de tre poängen!
Sedan var det ju trevligt att se Ardian Gashi få nöjet att bli matchhjälte. Det har han verkligen förtjänat efter sin starka vårsäsong.
Fick lite nostalgikänsla också redan i inledningen när HIF-hymnen klingade ut i högtalarna och texten rullade förbi på storbildsskärmen. Jag upplevde mina första HIF-matcher som barn tillsammans med min pappa, Gunnar, och satt då bara någon bänkrad ifrån där jag hade plats i lördags. Och den här gången såg jag matchen tillsammans med min son Patrik, som visserligen är vuxen nu och själv ganska nybliven pappa. Få se om han i framtiden tar sina barn med på Olympia?
Nu är alla vi som har HIF i vårt hjärta väldigt nyfikna på om den nye brassen, som provtränar, kan bli den anfallsförstärkning som många av oss saknat under våren.
Diskuterade just den frågan under matchen med sonen och även om vi var överens om behovet av en målspruta så är det lite svårt att kritisera laget som leder serien klart och dessutom producerat tillräckligt många mål. Det räcker ju alltid om man gör ett mer än motståndarna, vilket är elementär matematik.
Nåväl, vi som håller på HIF vill gärna se gladfotboll också och till det begreppet hör flera mål! Framför allt framåt.
Jag funderade ett par gånger under matchen på om det hade varit bättre om Rasmus Jönsson fått sitt pris efter matchen istället för före. Han borde ha satt minst ett men kanske två mål – och det hade han gjort om han spelat som i fjol. Begriper inte hur han kunde missa friläget i första. Hade han satt den chansen hade vi, drygt 11 000 på läktarna, sluppit sitta med hjärtat i halsgropen en lång stund efter HBK:s märkliga kvitteringsmål. Sedan kunde han mycket väl ha styrt in sin nick också.
Rasmus uttalade ju själv i HD, före matchen, att han har en ny roll i år och inte är lika utpräglad som striker. Dessvärre finns det ju ingen annan forward som gör målen utan den uppgiften har hamnat på mittfältarna, vilket känns lite ovanligt.
Trots allt har ju strategin fungerat så det känns lite konstigt att kritisera den.
Nu kan vi emellertid räkna med att flera av de övriga lagen, som vill vara med och utmana om seriesegern kommer att förstärka i sommar så då gäller det att HIF inte tappar i slagstyrka gentemot konkurrenterna.
Trippelmötet med Häcken kan bli intressant. Såvitt jag minns rätt är det inte precis någon önskemotståndare, men i år är ju inget sig likt jämfört med de senaste åren- Jag ser gärna att HIF går all in och siktar på dubbeln!
Lämna ett svar