Stjärnor i både HIF och IFK

 Seriefinalen på måndag får mig att gräva i minnet efter spelare som representerat båda de klubbar som möts. Den som ligger längst tillbaka är skyttekungen Krister Granbom som för bara några år sedan prydde HIF:s medlemskort. Den andre är Roland Nilsson som hann med tre sejourer i HIF men också var med och upplevde IFK Göteborgs storhetstid i Europa i mitten av 1980-talet.

 

Båda de här spelarna har skrivit in sig i klubbarnas historieböcker.

Gissar att det inte är så många av dagens generation HIF-supportrar som har någon koll på Krister Granbom. Det krävs ju att man varit med några år för att ha sett honom spela, men det har alltså jag och min generation. Krister vann skytteligan 1964 efter att ha gjort mer än hälften av lagets mål. Han hittade rätt 22 gånger och HIF gjorde 41 mål.

Om Krister brukade det sägas, lite orättvist, att han var fenomenal på att stå på rätt ställe vid rätt tillfälle och få in bollen med någon kroppsdel. Det brukade hävdas att hans teknik var ganska bristfällig.

Men det stämmer faktiskt inte. Tekniken fanns där, som pojklagsspelare fick han ett teknikpris berättade han för mig vid ett tillfälle när vi träffades, men han brydde sig inte alltid om att använda den. Det viktiga var att få bollen i mål, oavsett hur! Och man får väl erkänna att han hade en poäng där? De snygga målen ger inte fler poäng än de mindre vackra.

Efter att han vunnit skytteligan värvades han till Göteborg och spelade där två säsonger i IFK. Ärligt talat minns jag inte hur det gick för honom där men han trivdes uppenbarligen i omgivningen för han valde att stanna kvar efter avslutad karriär. Nu har han hjärtat i båda klubbarna.

En poäng i sammanhanget är att det dröjde ända till 1998 innan näste HIF-are vann skytteligan och det var norrmannen Arild Stavrum.

Roland Nilsson, som föddes i Helsingborg, inledde sin fotbollskarriär i HIF 1981-1983 men värvades sedan av Göteborg som då börjat bygga det lag som skulle bli så framgångsrika i UEFA-cupen (ungefär motsvarigheten till dagens Europa-league). Han spelade sex år i klubben innan han drog till England och Sheffield Wednesday. Därifrån återvände han till HIF en period. 1996 när han tillhörde HIF tilldelades han guldbollen. Sin aktiva karriär avslutade han i Gais 2006 – men han är för alltid förknippad med både HIF och IFK Göteborg. Roland var en av de förste svenska backarna som gick på offensiven rejält, såvitt jag minns rätt.

Har letat i minnet efter någon minnesvärd match mellan de båda lagen men inte hittat någon som sticker ut. Däremot har jag en känsla av att de båda lagen alltid bjudit på sevärd fotboll.

Jag räknar med att det kommer att bli likadant på måndag och i returen. Om något av lagen tar minst fyra poäng i dubbelmötet så har det laget lagt sig bästa tänkbara läge inför den fortsatta toppstriden. Jag hoppas och räknar med att HIF grejar segern på Olympia och följer upp med minst oavgjort borta.

Det som känns lite oroväckande är hur HIF klarar att täppa luckorna efter Bedoya och Peter  Larsson i hemmamatchen.

Det gäller ju att få stopp på Tobias Hysén och Robin Söder.

Å andra sidan har Göteborg också problem. Både Mattias Bjärsmyr och Pontus Farnerud är ju borta på grund av skador.

Apropå inledningen om spelarna som gått från HIF till Göteborg så ska HIF:s värvningsansvariga få ett tips. Nordin Gerzic är ganska sur på att han inte får plats i IFK så han är nog lite sugen på att lämna. Kanske kan vara en mittfältare till HIF när May försvinner? Även om han inte fått till det i IFK så finns det kvaliteter hos killen. Han hade kanske kommit bättre till sin rätt i den vackra röda tröjan?