Det tog nästan fem säsonger att äntligen etablera sig. När väl Helsingborgarna tagit honom till sitt hjärta så tog sagan slut. Nästa säsong drar Darijan Bojanic istället på sig Hammarbys grönvita tröja
Snacket började redan i somras när supportrarna kände vart hän laget var på väg. HIF rusade, med stormsteg, tillbaka till Allsvenskan och i truppen fanns åtminstone två spelare, med utgående kontrakt, som supportrarna ville ha med på resan. Darijan Bojanic och Rasmus Jönsson. Nu har vi fått klarhet i var framtiden ligger för en av dom…
Bojanic var bara 19 år när han, samtidigt som Mikael Dahlberg, kom till klubben och förväntningarna på “underbarnet” var stora. Att det skulle gå nästan fem säsonger innan han blommade ut var det nog ingen som trott men få supportrar har haft större tålamod, med mittfältaren, än vad HIFs har haft. Många jublade när man landade talangen, från IFK Göteborg, medan få lyfte på ögonbrynen när Bojanic lånades ut till Östersund. Sommaren 2017 återvände en stukad mittfältare, med bara fyra matcher i bagaget från utlåningen, och blev en efterlängtad injektion i en annars misslyckad säsong. I år tog han äntligen det steget som vi alla väntat på och visade, med sina sex mål och 14 assist, vägen mot den återkomst som HIF nu står inför.
Vi har fått se en mer mogen Bojanic som, genomgående, hållit den höga nivå som vi alla vetat att han haft i sig. Men lägret är nu tudelat med de som menar att laget tappat en av sina absoluta nyckelspelare medan andra menar att mittfältaren kommer få svårt att leva upp till förväntningarna i en högre division. Hur som så kan vi konstatera att 23 åringen, under sin tid i HIF noterats för 20 mål och 31 assist. Siffrorna talar ju för sig själv att det knappast är någon dussinlirare man förlorat till en Allsvensk konkurrent.
Varför byter han då en given startplats, i HIF, mot ovissheten i Hammarby. Troligtvis av flera anledningar. Bajen ligger några steg före HIF i både lagbygge och målsättningar och lär ta sikte mot ett SM-guld, och Europaspel, redan kommande säsong. Om HIF var överlägsna, rent publikmässigt, i Superettan så har man fortfarande en rejäl utmaning i att försöka att ens komma i närheten av Hammarbys snitt på 23 679 – högst i hela fotbolls-Sverige!
Sist men kanske det mest avgörande i Bojanics val av klubb är givetvis det faktum att övergången innebär en rejäl sign-on bonus och, troligtvis, en, i det närmsta, fördubblad lön för en 23 åring som nu kunde raka in sin första storkova under sina år inom toppfotbollen. Blir det bänknötande och stopp i utvecklingen, under tiden i Stockholm, så kan det kanske även bli den sista chansen till just det…
Personligen hade jag givetvis hellre sett att mittfältaren stannat i HIF där han, garanterat, fått en nyckelroll och mycket speltid. Inte minst i en trygg miljö. En bra insats, under 2019, där han visat att han kan hålla samma nivå som i Superettan hade givetvis även dragit utländska blickar till sig vilket kunde inneburit en utlandskarriär, för Bojanic, och rejält klirr i kassan till HIF.
Men valet är gjort och om det var rätt att lämna HIF lär vi kunna utläsa vid denna tiden om ett år. Oavsett så får man respektera beslutet och önska mittfältaren lycka till med sin nya utmaning. Själv är jag mest nöjd med att HIF inte drogs med i racet och åter satte en skakig ekonomi på sin spets.
Tack för alla tillfälle vi har fått njuta av dina fotbollskonster Darijan. Du kommer att saknas oss…
Vi ses på Olympia 2019
Lämna ett svar