Tack till Anders, Daniel, Erik och Conny

Tack Anders Svensson – för att du prickade in precis rätt tidpunkt för att bli pappa!

Tack Daniel Mendez – för att du täppte till truten på drygt 19 000 dryga malmöbor!

Tack Erik Sundin – för att du visade att du förtjänar platsen i startelvan tillsammans med Alexander Gerndt.

Men det kanske största tacket till tränare Conny Karlsson för att han: 1/ insåg att det behövdes två extraträningar på konstgräs, precis som spelarna önskade och 2/ vågade satsa offensivt i ett läge när det verkligen behövdes.

Jag har vid upprepade tillfällen framfört åsikten att Erik Sundin borde få chansen att bilda anfall tillsammans med Alexander Gerndt. Åsikten baseras på att båda är kvicka, tekniska och målfarliga och tillsammans ger de motståndarförsvararna dubbelt så mycket huvudbry.

Det har också stått klart en tid att Mattias Lindström, som gjort en fantastisk säsong och varit en oerhörd tillgång, tappat form och behövde vila. Alldeles särskilt tydligt var det kanske mot Gais senast, men då chansade Conny på att Mattias skulle tända till lite extra mot sina gamla lagkamrater. Nu tände han till lite för mycket och då fick han ju sin vila, fast det hade kanske varit bättre om vilan inte blev en följd av det gula kortet.

När det gäller de inledande tacken så tycker jag att det visade sig att Elfsborg är ett betydligt sämre lag utan sin mittfältsmotor Anders Svensson. Eller var det möjligen tränaren Magnus Haglund som inte förmådde övertyga killarna om att de skulle kunna klara uppgiften när nu Anders tog pappaledigt en match?

Jag hade vissa planer på att åka och se matchen i Borås men vågade inte eftersom jag ogärna ville uppleva ännu ett nederlag. Hade man tänkt lite längre hade man kanske förstått att efter 19 raka utan hemmaförlust för Elfsborg så borde det vara dags… Och då hade man istället fått uppleva glädjen på nära håll. Men varför gråta över det man inte kan göra ogjort?

Det roligaste, framför TVn, var att se hur oerhört pigg Erik Sundin var. Han ville verkligen visa att han hör hemma i startelvan.  Alla tre målen var ju Eriks även om han lät May göra det första.

Sedan vinner naturligtvis ingen spelare matchen på egen hand. Alla de rödtröjade gjorde storartade insatser och ska hyllas som lag för en fantastisk match. Det var riktigt skönt att se Oscar Berglund komma in och ta platsen i målet, när Pär tvingades ut, utan att darra.

Efter fiaskot mot Gais var jag orolig för att guldet skulle vara utom räckhåll. Räknade med att Elfsborg skulle bli en för svår uppgift, men då visste jag förstås inte att Anders Svensson skulle bli pappa vid en så lämplig tidpunkt. Jag vågade inte heller tro att MFF skulle försvagas så när Ivo Pekalski försvann.

Att man aldrig lär sig! Det händer oväntade saker i fotbollen hela tiden och det är ju precis det som är tjusningen.

Det viktiga nu är att HIF inte gör om samma tabbe mot Åtvidaberg som man gjorde mot Gais. Även bottenlag är motståndare som måste tas på allvar och besegras.

Börjar nu planera för en tur till Helsingborg och Olympia den 7 november. Tror faktiskt inte att det avgörs förrän i sista omgången. Precis som det ska vara!