Talanger kommer, talanger går.

Visst gör det ont när knoppar brister och talangen blommar ut. Då vet man att den snart plockas från Olympias gröna gräs. Men med erfarenhet och underbara supportrar finns det hopp inför framtiden.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? – Karin Boye

Den kanske mest söndertjatade strofen ur svensk poesi är vad som kommer för mig när talanger försvinner från Olympia.

Visst gör det ont när talanger försvinner, säger jag, men där HIF är ett skyltfönster med attraktiva tanlanger med lockande priser, är det även något som får klubbar att få upp ögonen för utvecklingen spelarna gör här.

Det gjorde ont när det stod klart att Alejandro Bedoya försvann. Då var det ändå en spelare som var här på ett kort kontrakt och med tanke på vad han har visat upp och skämt bort Olympiapubliken med så var det ju ganska väntat. Ändå var det en liten del av mig som förnekade att han skulle försvinna, det bor en drömmare i oss alla.

Det är ingen hemlighet att jag inte tycker om Silly Season. För mycket rykten som snurrar och jag går på dem alldeles för lätt. Oavsett om det gäller vem som är på väg att lämna eller vem som vill spela i den röda tröjan framöver.
Speciellt nu när May Mahlangu och Loret Sadiku står beredda att packa väskorna är det kanske bäst att påminna sig om att det är så här fotbollen ser ut, speciellt då den svenska. Transfer fönstret blir ännu en motståndare som ska besegras på vägen om guldet. För än så länge är vi med i högsta grad med i det racet.

För även om transfercirkusen är ett nödvändigt ont finns det tecken på att vi också kan dra fördel av den. Arnór Smárnarson pratade med två vänner som blev tungan på vågen när han valde Helsingborgs IF och Olympia framför andra bud. Ólafur Skúlason och Alfreð Finnbogason är ju två som varit på Olympia och där den senare gjort stor succé och nu ryktas vara på väg till Milan. Helsingborgs IF finns kvar i deras hjärtan och en dag kanske vi får se dem på planen igen. Nöjda spelare kommer dessutom tala gott om klubben och det kommer påverka yngre spelare när de väljer vilken väg de ska ta när karriären ska ta fart.

Ser man på hur talanger som kommit och gått och uppenbarligen tipsar sina vänner om HIF så inser man att klubben är bra på att förvalta och utveckla talanger. I och med satsningen på Akademi HIF och att man knyter “de gamle” till sig även efter karriären (Sven Andersson och Erik Edman tex.) så kan man säkerställa att kunskapen finns kvar i de egna leden. Det behövs då ingen inkliningsperiod, HIF-andan finns redan i dem och det är en del i det de kommer föra vidare till de unga spelare som drömmer om att ta steget ut i proffslivet.

Helsingborg har varit lite bortskämda med talanger som har visat upp sig på planen, och det är inte bara klubben som ska uppmärksammas för att HIF lever kvar i deras hjärtan. Supportrarna är bra på att ta dem till sina hjärtan även om det innebär besvikelse när de försvinner. Det är även vi som från läktarplats sjunger ut vår kärlek till dem som gör att de minns Helsingborgs IF.

Så visst gör det ont när knoppar brister och talangen talangen blommar ut och försvinner bort. Men en sak kan man vara säker på, i bördig jord och i vana händer blommar talanger ofta.