Vår artikelserie om talangfabriker fortsätter, denne gången har vi valt att berätta om en mer lokal klubb som har fostrat talanger på löpande band genom åren, denne gången handlar det om Högaborgs Bollklubb.
Klubben Högaborgs BK grundades 1927 av ett kompisgäng från Helsingborg, man spelar idag sina matcher på Harlyckans IP och A-laget ligger i division 2 södra götaland. Föreningen utgörs av ungefär tusen medlemmar och man har även blivit belönade för det fina arbetet med ungdomsfotboll och för jämställdhet med priset “årets förening” 2006.
Klubben har alltid varit en plantskola för talanger och man blir lätt “chockad” när man ser vilka kända namn som kommer från Högaborgs BK, alla känner ju till “Henke”, men vilka fler var där mer än bara han – Allt om HIF reder ut det frågetecknet åt er här nedan.
De med avslutade spelarkarriärer:
Joakim Persson (född 1975) – Den hårdföre defensiva mittfältaren som under flera år sågs som Sveriges främsta talang började sitt fotbollsspelande i Högaborg, när han var sjutton år fortsatte utvecklingen och karriären i Malmö FF, på Malmö Stadion fick “Jocke” visa upp sina kunskaper under 3,5 säsong innan han lämnade för Atalanta i Italien. Men utvecklingen avtog och speltiden begränsades, efter bara två år utomlands valde Persson att flytta hem till Sverige och Allsvenskan igen, ny klubbadress blev IFK Göteborg som under 90-talet skördat mängder av framgångar. Han lyckades inte komma överens så bra med klubben och blev kortvarig i Göteborg, istället fick han visa upp sitt fotbollskunnande i Esbjerg i den danska ligan. Succé gjordes i Danmark och Persson blev bland annat årets spelare men trots det erbjöds han inget nytt kontrakt, han lämnade därför 2002 som bosmanfall och skrev på för den tyska klubben Hansa Rostock (där Andreas Jakobsson och Rade Prica spelade). Joakim gjorde tre säsonger i Tyskland och Rostock innan han flyttade till Stabaek i den norska ligan, där blev det bara två säsonger innan han för gott “flyttade hem” och valde att varva ner med några skadebenägna år i superettan och Landskrona BoIS. Idag återfinner man Joakim Persson som tränare för Ängelholms FF.
Mats Magnusson (född 1963) – Mer känd som “Masse”, han var en anfallare som la sina fotbollsgrunder i Högaborg innan han fick ett kontrakt med Malmö FF, han spelade där under fyra säsonger innan han i ett år prövade lyckan i Schweiz och Servette FC. Det gick bara en säsong sen återvände “Masse” till Malmö igen och spenderade ännu en säsong i Allsvenskan innan storklubben Benfica i Portugal fick upp ögonen för honom och värvade han. I Portugal kom han att trivas i klubben och de trivdes med honom, bland annat vann han skytteligan ett år av de fem han spenderade i Benfica, han var mycket populär och är det än idag. När proffskarriären utomlands tog slut valde Mats att ansluta till HIF som då storsatsade på att ta sig upp till Allsvenskan, med den unge och talangfulle Henrik Larsson vid sin sida bjöd “Masse” stundtals på sina “sambakonster” för besökarna på Olympia. I landslaget gjorde han totalt 9 mål på sina 30 landskamper.
Daniel Nannskog (född 1974) – Anfallaren spelade i klubben ända upp till 22 års ålder innan han flyttade några mil söderut och prövade lyckan i Malmö, där kom han aldrig till sin rätt och efter “bara” tio matcher i den ljusblå tröjan gick flyttlasset vidare mot Stockholm och Djurgården. På Stockholms stadion för de blå/svart randiga gjorde Nannskog två säsonger innan de kommande två följdes av spel i superettan för Assyriska och Sylvia, han plockades sen “hem till Skåne” och Landskrona för att visa sitt målsinne på riktigt för första gången. Daniel vann skytteligan i superettan och var starkt bidragande till att klubben kunde avancera till Allsvenskan efter 2001 års säsong. Först vid 29 års ålder (2003) blev Nannskog utlandsproffs och det i den kinesiska klubben Sichuan Guancheng, men han skulle snart vända hem till skandinavien igen. Stabaek köpte loss honom från Sichuan Guancheng och flytten gick till Norge där Daniel blivit såväl populär, omtyckt och känd för sitt målskytte, bland annat vann han skytteligan två gånger i tippeligan innan skorna ställdes på hyllan 2010. Idag återfinns han i Stabaek som ungdomstränare och man kan även se honom som expert för SVT.
Henrik Larsson (född 1971) – En legend för alla, började de unga åren av sin långa fotbollskarriär i Högaborg som ungdomslirare innan han 1992 gick till HIF där han var starkt bidragande till avancemanget från Division ett med sina 34 mål under debutåret. Han fortsatte att imponera året efter, då i Allsvenskan, han spelade på topp med den lite äldre Mats “Masse” Magnusson och den unge anfallaren lyckades producera hela 22 mål, då fick den holländske storklubben Feyenoord upp ögonen för honom. Flytten till Holland blev inte som Henke hade hoppats på och trots att han var en del av det svenska landslag som vann brons medalj i VM-94 så kände han att efter fyra tunga säsonger i Feyenoord så var det nog, det europeiska flyttlasset gick vidare mot Glasgow i Skottland, den nye klubben blev Celtic FC. Där gick det bättre och han blev en publikfavorit hos alla och tituleras mer ofta som “GUD” där borta än Henrik Larsson än, under sina sju säsonger levererade han helt osannolika 242 mål och vann guldskon för Europas bästa målskytt 2001. När kontraktstiden gick ut 2004 kände Henrik att han behövde en ny utmaning och en utmaning fick han, denna gång bar det av till Barcelona för Henrik och familjen, här blev han också en uppskattad person och fotbollsspelare och var skillnaden mellan vinst och förlust i lagets Champions League final mot Arsenal 2006. Klubben ville förlänga, men Henke var 35 år fyllda och familjen ville att barnen skulle växa upp “hemma” så man valde att flytta hem till Helsingborg och HIF igen, men hans populära rykte fick honom att bli utlånad till Manchester United under en tre månaders period under 2007. Efter några år på hemmaplan och vid 38 års ålder bestämde Henke sig för att lägga skorna på hyllan och satsa på sin tränarkarriär istället, han skrev ett avtal med Landskrona BoIS och har funnits i klubben sen dess.
De som ännu är mitt uppe i sina spelarkarriärer:
Abdul Khalili (född 1992) – Ung central innermittfältare som kom från Högaborg till Helsingborgs IF som ungdomsspelare, tog sen klivet upp i A-lags truppen men fick aldrig riktigt chansen. Var utlånad till IFK Värnamo (klubben som HIF har ett framgångsrikt samarbete med) under hela 2011 och gjorde ett så pass starkt intryck att Värnamo nu har värvat över honom permanent.
Imad Khalili (född 1987) – Började sin fotbollskarriär tidigt i Högaborgs BK och blev redan i unga år en stor talang, flera klubbar var på och drog i honom, både i Sverige och utomlands, men Khalili var fortsatt trogen sin moderklubb. Vid sexton års ålder började han spela regelbundet med klubbens A-lag och två år senare skrev han på ett tre årigt avtal med Helsingborgs IF. Den första säsongen gick bra för Imad och han bjöd på en och annan dribbling och ett mål ute på sin vänsterkant, men de två kommande åren blev han utlånad då han inte riktigt höll måttet, först till Randers i den danska ligan och sedan till LB07 som då låg i superettan. 2008 värvade IFK Norrköping Imad från HIF och där spelar han ännu kvar, har dock haft problem med skador i längre perioder som har hindrat hans utveckling.
Martin Olsson (född 1988) – Den unge, flexibla backen och mittfältaren som höll till på vänsterkanten var tillsammans med sin tvillingbror Marcus två stora talanger i Högaborgs ungdomslag. Martin var förmodligen den större talangen av de bägge och den som även erbjöds utlandskontrakt vid 19 års ålder, det bar då över till England och Blackburn Rovers. Än idag spelar Martin kvar i Blackburn, även om han önskade att lämna när klubben åkte ur Premier League i våras, han har nu sällskap av sin bror Marcus i klubben, en liten tröst i sammanhanget kanske. I landslaget har Martin visat framfötterna tillräckligt mycket för att Hamrén ska se honom som nummer ett på vänsterbacksplatsen, med sina fyra mål på sju matcher har han visat att han är den spelartypen man vill ha som “offensiv ytterback” i blågult.
Marcus Olsson (född 1988) – Ung och talangfull vänstermittfältare som efter ungdomsåren valde Halmstad BK som ny klubb istället för andra intressenter, bland de andra intresserade klubbarna fanns bland annat Helsingborgs IF. Han gjorde fyra säsonger i den blå tröjan och gjorde sig känd som en speedkula som kunde utmana längs med sin vänsterkant, när erbjudandet om att flytta till Blackburn, där tvillingbrorsan Martin spelar, dök upp efter att Halmstad åkt ur Allsvenskan så tog Marcus tillvara på tillfället. Tillhör de degraderade Blackburn Rovers men är långt ifrån lika given i laget som hans bror Martin är.
Saknar en viss “Sundet” dvs. Patrik Sundström som var en elegant mittfältslirare men spel i såväl rödblått som svartvitt – kanske inte så känd om man jämför med namnen ovan men med HIF-koppling som ni ju hade i artikeln om Krubban…
“Imad höll inte måttet” – hade väl otur med skador efter sin debut i HIF men fick aldrig chansen likt en annan lovande ytter (Marucs Fribrock) som jag också kommenterade en gång i tiden:
http://www.alltomhif.se/2011/03/14/hifare-vi-minns-martin-fribrock-2/
Saknar även Magnus Thorvaldsson