Talangfabrik del 3 – IFK Värnamo

Vår artikelserie om talangfabriker fortsätter, denne gången har vi valt att berätta om en inte så lokal klubb men som de senaste åren har fostrat talanger på löpande band, till och med några som spelar med HIF denna säsong, det handlar förstås om vår kära samarbetsklubb IFK Värnamo.

Klubben grundades 1912 i den småländska staden Värnamo, man spelar sina matcher på Finnhedsvallen och laget tränas idag av Glenn Ståhl. Man har haft framgångar när det gäller att ta fram talanger och har de senaste åren visat att man sitter i “pole position” att leverera talanger till allsvenskan. Den störste ikonen i klubben är Jonas Thern som var lagkapten för Sverige när man vann brons under VM-94, i Värnamo har han varit framgångsrik både som spelare och tränare, mer om detta längre ner.

Jonas Thern (född 1967) – Mannen som gjorde vår assisterande Stefan Schwarz sällskap på innermittfältet i landslaget under första delen av 90-talet började sin aktiva karriär i Värnamo innan han flyttade ner till Malmö för att spela allsvensk fotboll. I Malmö utvecklades han bra och sågs som en av ligans bästa mittfältare och spelare, framgången gav honom en säsong som utlandsproffs i FC Zürich innan han återvände till Sverige och Malmö igen för att vinna ligan med laget -88. När det var dags för nästa sejour som proffs gick flyttlasset till Portugal och klubben Benfica, i klubben fick han vara med och vinna mästerskapet innan en större liga väntade för lagkaptenen i landslaget, Napoli hade gjort klart med Thern och familjen flyttade till Neapel i Italien. Det blev bara två säsonger i Napoli samt ett EM- och VM slutspel innan han köptes av Roma, men på grund av mycket skador blev det bara 57 matcher under tre säsonger i Rom klubbens tröja. Den siste klubben han representerade som spelare var Glasgow Rangers innan han fick lägga skorna på hyllan på grund av alla skadorna, efter den aktiva karriären som spelare har Jonas varit tränare för Halmstad BK i allsvenskan och IFK Värnamo där de tog klivet upp till superettan.

Ulrik Jansson (född 1968) – Inledde sin karriär i Värnamo innan det blev allsvenskt spel med Östers IF för Jansson, han var även med i landslagstruppen som deltog i VM-90. Efter några år i Öster så flyttade Jansson till Helsingborgs IF för fortsatt allsvenskt spel, i klubben fick han vara med om att vinna SM-guld -99 och Champions League spel under 2000 – samma år som han blev “årets HIF-are”. Idag finner vi Jansson precis som sin bror, Jesper Jansson (sportchef) kvar i klubben som han hade sina största spelar framgångar i, han arbetar numera som tipselit tränare för U-17 truppen.

Per “Texas” Johansson (född 1978) – Texas spelade i Värnamo upp till tio års åldern, de resterande ungdomsåren spelade han i Tranås FF innan han blev upptäckt av Gais och flyttade till Göteborg för att hjälpa klubben att avancera i seriesystemet. Han var med om att spela upp Gais till allsvenskan men där blev klubben kortvarig, en säsong (2000) blev det i serien innan man degraderades till superettan igen, då blev Per värvad av Halmstad BK, en klubb han skulle vara lojal och stanna i under nio års tid. Det var en vänsterback som gav allt för klubben, publiken och sporten, när Halmstad inte ville förlänga med honom så blev det en säsong i superettan och Falkenberg innan Johansson la skorna på hyllan. Han har efter spelarkarriären varit en uppskattad krönikör, man kan läsa hans krönikor i expressen.

Patrik Ingelsten (född 19 ) – Ingelsten började sitt fotbollskunnande i lilla Hillerstorp (området där High Chaparal ligger) innan han kom till IFK Värnamo som 18 åring och fick Jonas Thern som tränare, samma Thern lämnade sitt tränaruppdrag för att ta över Halmstad BK säsongen efter och han tog med sig sitt unga “stjärnskott”. I den mörkblå tröjan blev det fem säsonger men aldrig någon direkt succé, han hade flyttats runt på flera olika positioner på mittfältet och i anfallet och när kontraktet löpte ut ville Halmstad inte erbjuda honom en förlängning. Då var den gamle HIF bekantingen Nanne Bergstrand ute och värvade honom som bosmanfall till sitt Kalmar FF, i Kalmar fick han ett stort förtroende och mycket speltid även om han inte övertygade. Under sin andra säsong i klubben vann han skytteligan i allsvenskan med 19 mål och var starkt bidragande i Kalmar FF’s enda SM guld någonsin, men likt alla andra som gjort en bra säsong så ville även Patrik ut i Europa och Kalmar tänkte inte hindra honom så Holland och Heerenveen blev nästa adress för honom. Succén uteblev i Holland, han hade gjort 6 mediokra säsonger i allsvenskan och en bra, stressa inte ut i proffslivet (dagens lärdom), efter en säsong gick flytten till Viking i Norge. I Norge har han varit sen 2010 men har inte gjort någon större succé där, trots att den norska ligan håller mycket sämre klass än den svenska.

Niklas Hult (född 1990) – Niklas har Värnamo som moderklubb och var kvar i klubben fram tills 2009 då han gick till IF Elfsborg, när han kom till klubben så var han ytterback men har med åren i Borås utvecklats till en mycket bra yttermittfältare istället. Han är bofast till vänster på Elfsborgs mittfält och har en mycket hög högstanivå, hans spel en mot en kombinerat med hans oerhörda snabbhet gör honom till en svårstoppad ung herre längs med kanten. Det riktiga genombrottet har ännu inte kommit och det kanske ligger mycket i lagprestationen eftersom att de har en tendens att alltid falla bort från den högsta toppen då de inte behärskar att vinna matcher på gräs. Hult är också en del av det U-21 laget som haft framgångar i kvalet och ställs nu mot Italien i play-off.

Simon Thern (född 1992) – Simon, son till Jonas Thern, började sin fotbollskarriär precis som pappa i IFK Värnamo dit han spelade fram till och med säsongen 2010, sista året tillhörandes Helsingborg men utlånad till moderklubben. Under sina enda säsong i Helsingborg och första i allsvenskan fick han rejält med speltid och var delaktig i HIF:s framgångar när klubben bärgade samtliga tre titlar under året. Men efter säsongen så började Thern prata om speltid och vilken position han inte fick spela på, han önskade att spela centralt och det var en plats som är svår att konkurrera om i HIF men framförallt hade han varit usel när han spelade centralt och desto bättre på en kant. Han valde istället att skriva på för den bittra rivalen Malmö FF som pappa Jonas varit en ikon i under 80-talet men tiden i Malmö har inte resulterat i mer speltid än han hade i Helsingborg, tvärtom.

Viktor Claesson (född 1992) – Kommer ifrån “den gyllene kullen” av Värnamos ungdomssektion och har varit en av de mer tongivande spelarna i Värnamo i resan genom division ett och under första året i superettan. Den offensiva mittfältaren kan också användas som anfallare och har under ungdomsåren representerat Sverige i flera pojklandslag och det var många som ryckte i talangen inför säsongen 2012, bland annat Helsingborg, men hans val föll på Elfsborg som ny klubbadress. Det stora genombrottet i allsvenskan har inte kommit än, men de flesta är övertygade om att vi kommer att få se mer av Claesson innan han är färdig i allsvenskan och lämnar för större uppdrag.

Joseph Baffo (född 1992) – Den unge mittbacken som har kontrakt med klubben fram till och med 2014 har på sistone verkligen spelat upp sig och visat de kvaliteter som han visade under sin debutsäsong som seniorspelare för Värnamo när de promenerade igenom division ett. Han hade haft några ungdomsår i klubben och var sen en stor faktor med sitt säkra försvarsspel att klubben avancerade till superettan. Han har representerat Sverige i det flesta åldrarna som pojklandslagsspelare, idag spelar han med i U-21 landslaget. I Helsingborg är han inne på sin andra säsong och har främst under den andre säsongen verkligen klivit fram och visat upp sitt register, i matcher där motstånden varit Celtic och Levante har Baffo varit en av de bättre spelarna på planen, det säger en del om potentialen i honom.

Loret Sadiku (född 1991) – Den skicklige innermittfältaren som skolats om till mittback sen han kom till HIF började sitt fotbollsspelande i Värnamo redan vid tolv års ålder, efter att ha gått igenom juniorlaget slog han igenom i A-laget och gjorde en kanon säsong i superettan under 2011. Helsingborg som blivit mästarnas mästare genom att ta trippeln samma år som Sadiku dominerat var snabbt ute och gjorde klart med honom inför 2012, under året har han blivit ordinarie i laget som mittback intill Walid Atta, tyvärr dras båda spelarna med skador och får se upp för stark konkurrens av tidigare nämnda Baffo under hösten. Sadiku är även han en del av det starka U-21 landslaget som står inför play-off under hösten mot Italien.