HIF slog Röstånga med 8-0 inne på Olympia. Det här tar jag med mig från den matchen:
- Any Ideas…?
Det som har varit HIF:s styrka hitills under året har varit att man ofta har kunnat urskönja en spelidé och en tanke med sin fotboll oavsett om leder med 10-0 eller om man bara leder med något enstaka. I matchen igår föll man lite på den punkten. Det var aldrig riktigt någon fara på taket då man var överlägsna individuellt men i det offensiva spelet kuggade man inte alltid i varandra.
- I wanna be adored…
Som vanligt när HIF spelar är man överlägsna. Som vanligt när HIF spelar vill många göra väldigt mycket själva och imponera. Det är inte särskilt konstigt när man spelar på Olympia med mycket publik. Men ibland blir spelet lidande då man väljer det svåra alternativet istället för ett lite enklare sådant.
- The gem in the middle…
19-åringen Tilda Pettersson får allt mer speltid inne på mitten och känslan är att hon blir bättre för varje match som går. Hon springer inte längre på allt, hon startar numera anfall på anfall med fina passningar, arbetsrytmen blir högre och högre, hennes förmåga att läsa spelet har utvecklats och hon vågar nu även ta egna individuella initiativ. Pettersson är ett framtidsnamn att hoppas på.
- Under the spotlights…
Ebba Manglind har sällan en dålig match. Det hade hon inte igår heller, snarare stod hon för sin kanske bästa match hittils. Drev boll från innermittfältet, smarta passningar och rör sig över väldigt stora ytor. Men hon har även under säsongen visat att hon är orädd för det fysiska spelet och visade även detta idag. Arbetshästen på mitten fick även göra sitt första mål i HIF-tröjan på Olympia av alla ställen.
- The Artist…
Isabel Aguilars teknik är alltid underhållande att se på. Sulfinter, kroppsfinter och en bra spelförståelse. Hon kommer dessutom till sin rätt som Striker då hon alltsom oftast hittar vägar att ta sig förbi sin motståndare, inte bara genom sin teknik men också med sin speed. Hattrick idag och intern skytteligaledning talar sitt tydliga språk.
- Louder than bombs…
Maya Waltersson är arg. “Fan osså!”. HIF har precis vunnit med 12-0 på Norvalla mot Helsingborgs FF. Hon fick nämligen inte göra mål förra fredagen. Det var svårt att inte dra på smilbanden åt situationen. Igår fick hon däremot göra två baljor inne på Olympia. Även den gången var det svårt att inte le. Det är dock inte hennes målspottar-gen som imponerar på mig. Utan hennes vilja. Det spelar ingen roll om man leder med 11-0 eller 3-0, Maya Waltersson glöder inifrån. Hon glidtacklar, springer, hoppar, gormar. Sådana spelare är viktiga att ha i ett lag.
Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår bevakning av världens finaste förening!
Lämna ett svar