HIF förlorade hemma med 0-1 i det första av två kvalmöten mot Halmstad. Det här tar jag med mig:
- Dazed and Confused.
Dagens match var som en enda lång vernissage där konstverken som hängts upp bara föreställde Svarta hål. Den offensiva spelidén är helt frånvarande och porös. Det är omständligt, långsamt och fantasilöst. Det gör det extremt lätt för ett så välorganiserat försvar som Halmstads att ligga rätt och få bort all tillstymmelse till farlighet. Att kontinuerligt försöka med inlägg mot två så starka huvudsspelare som Joseph Baffo och Andreas Johansson är extremt naivt och något man borde vetat om redan när man fick reda på att det var just Halmstad man skulle möta. Att HIF är så långt ifrån en konkret hållbar offensiv plan i mitten på December med det spelarmaterialet man har är faktiskt uselt.
- “Oh… Are you still here?
Visst, jag påstår inte att Vladislav Kreida hade sin bästa match i karriären då även han stod för felpass och felbeslut men samtidigt var han med beröm godkänd. En hel del fina passningar, lugn och trygg, bra i balansspelet och även ett par offensiva initiativ. Dagens insats spär på frågeteckena som fanns kring varför han har haft så lite speltid under året när man istället bråkat, tragglat och haltat fram med ett så felbalanserat innermittfält som firma Hendriksson och Jönsson har varit under större delen av året. Märkligt.
- Can I Kick it? No… You can’t.
Kalle Joelssons insats i målet? Meh. Har fortsatt mycket att jobba på luftrummet då han är väldigt ängslig vilket också syns på 0-1 målet. Spelet med fötterna var inte heller bra idag då han verkade ha extremt svårt att hitta medspelere med röda tröjor. Utöver 0-1 målet sattes hans fina reflexer inte på prov alls men verkade väldigt trygg och lugn i målet. Hade som sagt lite och göra men känns ändå godkänd.
- The Side orders…
HIF:s två kantspelare i Adam Kaied och Wilhelm Loeper var HIF:s bästa spelare. Både rent spelmässigt men även inställningsmässigt. Adam Kaied försökte bryta igenom och utmana Halmstads ganska långsamma försvarare och ville också vinna tillbaka den snabbt. Sen är Wilhelm Loeper som Wilhelm Loeper är. Temperamentsfull, avig och intensiv. Det är dock väldigt tydligt i och med att HIF offensiva tanke är så tandlös och fantasilös att dessa två spelare blir lästa och forcerade till att ta initiativ som inte blir särskilt farliga. Men som sagt… Ingen skugga över Loeper eller Kaied.
- Dead Or Alive…
Visst, Playoff-serien lever men spelet idag gav inga som helst förhoppningar om att HIF spelar i Allsvenskan 2022. Det känns surt att Halmstad dels fick sitt mål så pass tidigt men också på sättet det kom till på, då Halmstad skapade väldigt lite framåt. HIF var faktiskt rent försvarsmässigt utöver hörnan defintivt godkända där 18-åringen Casper Widell var den som imponerade mest. Istället visade matchen ännu en gång att det är Offensiven som är det stora problemet och som måste klicka igång för att det här ska gå vägen.
Tydlig analys som beskriver att HIFs anfall var helt ofarliga mot Halmstads defensiva och strukturerade försvar.