HIF vann med 4-1 uppe i Falkenberg. Det här tar jag med mig:
- Slowly but surely…
Visst, det finns fortfarande skönhetsfläckar att prata om i det nya 4-2-3-1-System som man satte upp mot Falkenberg men man visade även att det här är något att bygga vidare på. De flesta av målen idag kom i omställningsspelet men om man jämför med hur det såg ut offensivt med det 4-4-2 man tragglat med under sensommaren och framåt så var det här ett steg framåt. Den stora anledningen till det ligger i det etablerade anfallsspelet där man hittade betydligt bättre vägar framåt med jämfört med tidigare. Man söker sig dock väldigt mycket ut på kanterna för inlägg och där stannade ofta bollen, men där ska man nog vänta med analys då man ofta blev dubblade av den fembackslinje som Falkenberg ställde upp med.
- I told you so!
Jag vet inte hur länge jag har eftersökt att experimentet med Anthony Van Den Hurk som 10:a skulle dödförklaras. Idag fick han äntligen chansen som Anfallare högst upp och gör hattrick direkt. En ketchupeffekt som fick Telefonerna att bli varma på Heinz huvudkontor i Pennsylvania. Vem som helst kan se att Van Den Hurk är en anfallare av högsta klass och han hade nog i ärlighetens namn smak på ett hattrick idag oavsett om man vill räkna hockeystyrningen på Adam Kaieds skott eller inte. Om HIF ska gå upp i år krävs det att Van Den Hurk börjar vakna igen då det är just offensiven som har varit anledningen till att avancemangståget stannat upp. Lejonvrålet han stod för idag i Falkenberg gav mig lite mer ro i själen inför en höst som lär bli allt annat än rofull för en rödblå.
- High press, Low press, No press…
HIF:s avvaktande inställning när motståndarna har bollen fortsätter. Hur många gånger som helst skriker Wilhelm Loeper på sina lagkamrater när de inte följer efter och fortsätter den pressen han initierar och det är helt ingen bra “look” för ett HIF-lag som ska ha initiativ och vilja sätta agendan. När man väl gick högt upp kollektivt och gemensamt pressade Falkenbergs backlinje vann man oftast andrabollen på den framstressade långbollen som slogs. Det som däremot är ett ännu större problem är hur avvaktande man kan vara när motståndarna bara är ett par meter utanför eget straffområde. Här är man extremt ängsliga och ingen verkar riktigt veta när, hur, var man ska börja jaga boll. Det kostar ytor, bollinnehav och med Öster borta färskt i minne, mål i baken och därmed också poäng.
- The great Dane…
Har länge eftersökt karaktär i det här laget. Någon som vågar sätta krav, någon som skäller på domaren, någon som visar jävlar anamma. “Hold da kæft, mand!” skrek Anders Lindegaard och helt plötsligt känner jag mig lite mer bekväm. Visst, det ser kanske lite illa ut när dansken sätter munnen till örat på Charlie Weberg och ger honom väl valda efter ett misstag men samtidigt får det vara slut på pojkstreck och snedsteg om HIF ska gå upp i år. Samtidigt önskar jag fortfarande att han inte hade varit så ensam att verkligen brinna under match.
- The dangerous trifecta…
Att sätta Benjamin Acquah, Adam Kaied och Wilhelm Loeper på ett pärlband i offensiven får ju vem som helst och dreggla då alla besitter fart och teknik. De stora utropstecknena idag var just Adam Kaied och Wilhelm Loeper som hotar och är ett ständigt hot för vilken Superettan-försvarare som helst. Det visar också mål(en) på Adam Kaied och två assist hos Wilhelm Loeper. Benjamin Acquah gör kanske inte sin bästa match i karrären men känslan är ändå att det sker saker när han får bollen i ett anfallsspel som annars under säsongen sett väldigt förutsägbart ut. Givetvis fanns det såklart en del växtverk i löpmönster och dylikt och det är väl just som är den stora uppsidan här: Att det bara kan bli bättre.
- Hunt… Or be hunted.
Det här är inte kört än. HIF sitter givetvis i en taskig sits men värre fotbollsmirakel har skett här i världen. Man har majoriteten av sina resterande matcher mot lag på nedre halvan och spelar alla matcher på naturgräs. Tre matcher spelas dessutom på Olympia. Nu gäller det verkligen att sluta samman. Köp Biljett. Skrik dig hes. Det fanns faktiskt en gång när den möjligheten inte fanns. Det fanns faktiskt en gång när laget spelade inför ekande läktare. Det fanns en gång när allting kändes så själlöst och tomt. Men den tiden är över. Tisdag nästa vecka spelar HIF sin viktigaste match hittils. Jag kommer vara där. Kommer du?
Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår bevakning av världens finaste förening!
Lämna ett svar