Hon tittar en stund på teckningen jag ritat, ler och frågar mig sedan… “Tror du att man kommer till himmelen sen?“
Vi hade tittat upp i det höga taket i Mariakyrkan, blivit välkomnade av en kvinna i glittrig scarf och sedan gått runt en stund där inne medan det där genomträngande ljudet som bara en samling barn i 11-års åldern kan göra i en lokal med dålig akustik. Detta samtidigt som kvinnan talade om för oss om hur det egentligen gick till när Jesus kom till världen. Hur Kung Herodes Den Stores Våldsamhet kunde blandas med det där vackra i Betlehemsstjärnan.
Vi säger ofta att HIF är vår religion, Att Olympia är vår kyrka och att Alvaro Santos är vår Gud. Kanske säger någon det på skämt, kanske säger någon det med en form av seriositet i rösten som gör att en del kanske ryggar till. Men gör någon det är det för de aldrig komer förstå. Varför HIF betyder så mycket för människorna i Helsingborg. Varför Jorden inte snurrar om HIF inte existerar och varför tillvaron ser ut som före Big Bang om klubben inte gjort det. Ett enda stort svart mörker, utan tid eller rum.
“Jag vet att det är tungt nu men det kommer bli bättre och lättare närmare jul”
Herregud, hann jag tänka. Min Chefredaktör Martin Klinteberg har tappat all vett och reson mitt i alla nyheter om degradering och avgångsbesked. Jul..? Tror han på fullt allvar att det bara tar ett par veckor att komma över en sådan fullskalig inre implodering av nedflyttnings-depression? Sedan stod jag med ett SMS från samme Martin om att Rasmus Jönsson hade förlängt ett par veckor senare och jag behövde inte längre någon predikan, gudstjänst eller bröllopp längre. Tillbaka var den där absurda, purila, barnsliga optimisten igen.
Snön faller utanför. Den lägger sig som ett täcke över Slottshagen. Den som alltid är fin. Helsingborg som alltid är fint. Samtidigt som Snön faller ska Jörgen Lennartsson få Helsingborg att tro på sitt fotbollslag igen. Att få människorna som alltid är skeptiska, som alltid gnäller och som aldrig är nöjda att följa hans budskap om en bättre värld och att när våren kommer och snön har smält, då kommer vi att få le och skratta igen. Att vi i Evangeliet om HIF inte bara få se det hemska men också det vackra. Utifrån HIF:s bibel om hur HIF ska spela är Jörgen Lennartsson ingen perfekt kandidat, då Jörgen Lennartsson har aldrig varit någon tränare som stått för ett fritt flödande anfallsspel som HIF alltid stått för. Snarare ett organiserat, kollektivistiskt tänk där försvarsspelet ska vara högst upp på agendan. På AOH:s fråga på det digitala pressmötet svarade Sportchef Andreas Granqvist att Jörgen Lennartsson stod för ett “Varierat anfallsspel”. Jag hoppas innerligt att Granqvist är lika duktig på att bygga en trupp redo för ett allsvenskt återtåg som han är på att uttrycka sig diplomatiskt.
Jörgen Lennartsson kommer intersektionellt skära igenom HIF:s självbild, kultur och framgång. Med det menar jag inte att han är ett direkt dåligt val. Med det menar jag att det är mycket möjligt att Lennartsson kommer lyckas ta upp HIF detta år. Samtidigt kan han göra det genom att till viss del knacka sönder HIF:s självbestämda ideologi, tydligt utskriven i dess stadgar, om en underhållande fotboll. På det stora hela har jag inte några massiva problem med ett sådant tillvägagångssätt om det betyder uppflyttning. Men samtidigt ska supporterkulturen i Helsingborg mycket vaksamt observera när Prästen Lennartsson ska predika ute på Olympia. Vi får inte svälja hela hans nattvard i en eventuell framgångs fartblindhet. Det här är HIF. Helsingborgarnas HIF. Och Helsingborgarna måste alltid få ha veto mot alltför stora kulturförändringar i klubben.
Det som göms i snö kommer upp i tö. Och På Torsdag är det äntligen HIF:s första träning för året. Jag och AOH kommer självklart vara där för att bevaka, rapportera och intervjua. Och kanske sitter jag, du och pensionärerna med våra mössor och vantar, ler mot varandra, lyssnar på Lennartssons instruktioner i bakgrunden, samtidigt som vi frågar oss själva:”Tror du att vi kommer till himmelen nu?”
Min Twitter: AnthonyThrn
Lämna ett svar