Thörn: Försäsongsanalys – Mittfältarna

Försäsongen lider mot sitt slut. I en artikelserie kommer AOH:s Anthony Thörn analysera truppen lagdel för lagdel. Vilka har stått ut? Vilka har utvecklats mest? Vilka svar har vi fått? I dagens artikel: Mittfältarna.

Jag kommer endast analysera HIF:s Sittande och offensiva mitfältare i denna artikel, yttrar kommer senare.

Det fanns en del frågetecken kring HIF:s mittfält inför säsongen men de var ganska minimala. Man behövede få in en spelare eftersom det såg rätt tunnt ut även med Daniel Hafsteinsson. Bredd fanns det, men ingen spets.

I nuläget ser Innermittfältet överlag helt okej ut även om det finns områden där det finns några oroväckande tendenser. Man har i stora delar satt vilka spelare som ska spela var och man är nog ganska nöjd med hur det har sett ut, speciellt när det kommer till sina sittande mittfältare. Det som dessutom är positivt är att man har kommit underfund med ett par lösningar med sin mittfältstriangel. Man kan vända på den och till med vrida på den för att lösa ut knutar om man får skador eller om man stöter på matchsituationer som på olika sätt påverkar sättet man vill spela på. Här krävs en mångfaldhet bland sina mittfältare och med facit i hand kan vi säga att man har lyckats med att få in en förståelse bland sina innermitfältare i hur man vill spela sin fotboll, även om man fortsatt har små problem med att bryta igenom när man äger bollinnehavet.

 

The Newlyweds:

Samarbetet mellan Vladislav Kreida och Brandur Hendriksson är en av försäsongens riktiga ljusglimtar. Jörgen Lennartsson har varit väldigt nöjd med hur han har fått till kollaborationen mellan Hendriksson och Kreida och jag förstår honom, vissa matcher har det faktiskt funkat riktigt bra, därmed inte sagt varje match.

Brandur Hendriksson har mycket kvar att bevisa efter föregående säsong. Han visar gång på gång på träningarna upp sina goda sidor. En otroligt fin spelförståelse, fint tillslag och bra skott. Tyvärr kunde han se otroligt fin ut på träningarna, för att sedan vara otroligt blek under matcherna. Det finns mycket kvalité i Brandur och jag tycker faktiskt han har potentialen att vara en av hela superettans absolut bästa mittfältare för så mycket goda kvalitéer finns det hos honom. Landslagsman och är en av de som helt enkelt måste leverera ifall HIF ska nå avancemang under året, speciellt då Jörgen Lennartsson genom sin spelidé har en enorm tilltro till sina sittande mittfältare. Det är dessa som ska starta anfall, som ska bidra med balans och som ska ge understöd till sina offensiva beståndsdelar.

Vladislav Kreida värvades in just eftersom att mittfältet ansågs vara tunt. Det tog mig endast två träningar för att förstå varför man tog just honom. Löpstark, god vilja, bra fötter och är tekniskt begåvad. Han har dock haft lite svårt att anpassa sig till Svensk fotboll och kan ibland vara lite saktfärdig i sina beslut. När han däremot får trygghet i att bli styrd av Andreas Granqvist visar sig Vladislav Kreida från sin absolut bästa sida. Det är hans uppdrag att vara städgumma detta året, den spelaren som helt enkelt ska jobba skiten ur motståndarna och vinna tillbaka bollen. Det är just i den rollen som Vladislav Kreida också är som bäst, att vinna boll och starta anfall. Snabbt. Effektivt. Helt enligt Jörgen Lennartssons instruktioner. Vladislav Kreida är bara 21 år och har en enorm uppsida utifrån potential och var HIF vill som klubb. Kreida är kontinuerligt med i Landslaget och han kan mycket väl bli en spelare som blommar ut rejält, inte bara detta året, Utan åren som kommer. Kreida är inlånad med utköpsklasul och är i min bok en fingervisning i hur man HIF måste börja tänka i sin värvningspolicy. Unga utvecklingsbara spelare med en stor uppsida.

The Flightless bird:

Det vill sig inte riktigt för Victor Göransson. Tidigt under försäsongen såg jag en ung kille som inte gav så mycket väsen av sig. Victor Göransson står väldigt sällan ut men gör också väldigt sällan misstag. Det kändes ett tag som han tog steg på träningarna och skrev också på ett A-kontrakt under försäsongen men fick sen en olycklig hjärnskakning efter matchen mot Häcken och har inte tränat sedan dess. Det är också någonstans det som hämmar Victor Göransson i sin utveckling. Skadorna. Sågs länge som en supertalang under tiden i akademin men fick sedan genomlida en lång skadeperiod. Victor Göransson är en spelintelligent, utvecklingsbar spelare som mycket väl kan bli en spelare för Allsvenskan i framtiden men då behöver han harmoni, lugn och få en plats att utvecklas. Jag hoppas han blir kvitt sin hjärnskakning för han är en spelare som lite lurar i vassen och som mycket väl kan växa under säsongen.

Man ser det från månen:

Första gången jag såg Kaied såg jag en kille som var försiktig och som inte gav så mycket väsen av sig. Det dröjde till andra träningen till jag stod på Olympiafältets läktare och blev lite småpaff. Helt plötsligt blixtrade han till, dribblade sig igenom sin motståndare innan han kallt passade bollen vidare. Att Adam Kaied har talang råder det ingen tvekan om. Han är välsignad med en fantastisk teknik och tillslag. Däremot har han en väg att vandra som fotbollsspelare. Han vill väldigt mycket, ibland för mycket och tyvärr känns det som att han inte helt anpassat sig till seniortempo. Situationerna sker helt enkelt snabbare och du måste agera snabbare. För Adam Kaied handlar det om en anpassningsfråga. Man har under Försäsongen provat Adam Kaied både som nummer 8:a och som offensiv mittfältare och för mig råder det ingen tvekan om att det är det i den offensiva mittfältsrollen som man får ut allra mest av Kaied. De flesta tänker säkert på hans teknik när de tänker på Adam Kaied. Men i min bok är det inte endast det som är utmärkande för Adam Kaied, utan hans arbetskapacitet. Kaied har en fantastisk förmåga att arbeta färdigt situationerna och jaga boll. Adam Kaied är 19 år och behöver därför A-kontrakt för att Spela i Superettan, något som jag tror klubben jobbar hårt på för att få på plats.

 

Talkin Bout’ My Generation: 

Det skiljer lite mer än ett år mellan Rasmus Jönsson och Viktor Lundberg och båda två är extremt användbara spelare. När de presterar. I Rasmus Jönssons fall har han inte riktigt kommit igång än. I alla fall inte på match. Känslan är dock att det börjar hända saker. Problemet är bara att han behöver mycket boll för att få det att göra det och när han spelar som offensiv mittfältare får han helt enkelt inte lika mycket tid som när han spelar i rollen som nummer 8:a. Det skaver lite. Rasmus Jönsson är en otroligt intelligent spelare och det visar sig ofta på träning. Han kan vara otroligt skicklig i rollen att starta anfall och skapa ytor för sina medspelare men har problem i avslutsdelen. Om man nu vill använda Rasmus Jönsson som offensiv mittfältare är jag lite rädd för att han just nu helt saknar självförtroende i den delen av spelet, speciellt då den som spelar den rollen ofta hamnar i en sits med lite yta och tid för att avsluta när han väl fyller på. Rasmus Jönsson kan vara en direkt avgörande andledning till om HIF når avancemang för den offensiva mittfältaren är en såpass central del i Jörgen Lennartssons spelidé.

Viktor Lundberg är HIF:s Schweiziska armékniv. Du kan spela honom i princip var som helst på offensiv planhalva. Höger, vänsterytter, offensivmitfältare, anfallare eller för den delen som sittande mittfältare. Vikten av en sådan spelare ska inte underskattas. Han är väldigt rörlig, har ett fint tillslag och har ett helt okej avslut. Saknar dock lite speed och i rollen som ytter behövs fart, då HIF ofta söker djupledsbollen genom backlinjen på just dessa. Han har sett bra ut på träning även om försäsongen har varit lite stökig med en blindtarmsinflammation och är defintivt med och tampas om en startplats, dock är konkurrensen är hård. Om man inte får igång Rasmus Jönsson är jag ganska säker på att Viktor Lundberg är en het kandidat till att ta hans plats. Bra värvning som ger bredd och valfrihet.

 

Försäsongsrankning mittfältare (Notera att rankningen är utifrån hur de har sett ut, inte efter förmåga):

1. Vladislav Kreida
2. Brandur Hendriksson
3. Adam Kaied
4. Rasmus Jönsson/Viktor Lundberg
5. Victor Göransson