Före säsongen började lista de tio saker jag ville se HIF förbättra inför den här säsongen. Nu hann jag bara till punkt fyra, men innan jag utnyttjar landslagsuppehållet till att avsluta min artikelserie, är det på sin plats att göra en kort utvärdering av de fyra punkter vi hann ta upp:
1. Onödiga poängtapp
2. Defensiva fasta situationer
3. Offensiva fasta situationer
4. Avslut
Onödiga poängtapp är per definiton väldigt…onödiga. Därför är de extra tunga att uppleva. Bland årets matcher finns det definitivt två tunga poängtapp: HBK och TFF. Båda på hemmaplan. Båda efter tappade ledningar.
Det började annars bra. Spelet såg oerhört stabilt ut mot IFK. Även om vi darrade några minuter kring 60:e mot GAIS tog sig HIF samman och stängde den matchen. Sen rullade det på och jag hade så smått börjat tro att årets upplaga av HIF faktiskt skulle bjuda på färre besvikelser i slutet av matcherna.
Men matchen mot HBK visade att så kanske inte skulle bli fallet ändå. Vi fick se ett HIF som tappade spelet totalt efter 60 minuter. Det som hade varit rätt njutbart att se fram tills dess, förvandlades till en 30 minuters utdragen pina. HIF vann inte en enda andraboll. Knappt tredje eller fjärdebollarna heller. Så illa var det ett tag. Hade HBK velat hade de kunnat ta gruvlig revasch för 9-0 skalpen. Som tur var stannade det vid 3 mål.
Vinsterna mot AIK borta och MFF hemma hade börjat att få mig att hoppas att HBK bara var ett olycksfall i arbetet. Att HIF anno 2009 faktiskt var mer stabilt. Men det var innan TFF enkelt hämtade upp vad som borde ha varit en stensäker 2-0 ledning. Så mja. Årets HIF bjuder fortfarande på onödiga poängtapp. Förmågan att stänga matcher står mycket mycket högt på min HIF-önskelista.
Defensiva fasta situationer är i så fall roligare att summera. Visst gör motståndarna fortfarande mål emellanåt, men det är inte samma nagelbitare varje gång vi har en frispark eller hörna mot oss. Att Per Hansson är mer bekväm i luftrummet än Daniel Andersson är ganska uppenbart. Till det kommer att vi i år har tre långa och nicksäkra backar. Holgersson är en mycket bättre huvudspelare än Wahlstedt och det bidrar också till förbättringen. Riktigt bra är det inte riktigt ännu. Alla spelare verkar inte helt fokuserade på defensiven, ens vid hörna eller frispark. Det borde vi kunna kräva.
De defensiva fasta situationerna kan alltså sammanfattas med den politiska klyschan att HIF kan vara stolta över vad de uträttat – men absolut inte nöjda.
Offensiva fasta situationer är fortfarande en av våra svagaste punkter. Ett tag verkade det som vår enda idé på hörnor var att klumpa ihop oss runt målvakten och hoppas på det bästa. Även om domaren blåser av 10 hörnor i rad eftersom han inte vill se samma rubriker som efter vårt felaktigt godkända mål mot Hammarby. Några mål på hörnor har det trots allt blivit, men i ärlighetens namn saknar jag en stark huvudspelare som vinner sin duell och sätter en hård nick i nät.
Om det fortfarande finns en del frågetecken kring hörnor är det riktigt illa när det gäller de offensiva frisparkarna. Henrik Larsson slår 80 % av dessa själv och nästan 100 % av dessa går i muren. Går de förbi muren är de såpass långsamma att en sengångare hade kunnat vara målvakt och ändå hinna upp bollen. Christoffer Andersson och Joel Ekstrand är andra som försökt men vi har väl ännu knappt lyckats med att få en enda hård frispark på mål. Svagt. Mycket svagt. Bästa frisparksförsöket i år var nog Joels frispark (mot Kalmar?) som bara gick någon halvmeter ovanför krysset. Men hård var den.
Hur är det med avsluten då? Sådär va? HIF är fortfarande fast i den lite romantiska iden att man ska göra snygga mål: Sådana där man spelar sig igenom en försvarsmur på 8-9 man och sedan rullar in bollen över mållinjen. Få spelare i HIF försöker ens ta avslut utanför straffområdet. En som försöker ibland är Isaac Chansa, men som utan undantag skjuter över. Christoffer Andersson är en annan som tar avslut utifrpn, gärna direkt innan motståndare hinner ut för att täcka. Tyvärr har de också en tendens att bli lite missriktade eller gå mitt på målvakten. Men förr eller senare ger dessa utdelning, om inte annat genom en touch eller målvaktsretur.
Den största syndaren i dessa sammanhang är nog Henrik Larsson, som skulle kunna skjuta mycket mer än han gör. Henrik är en magnifik framspelare men om motståndarna kan utgå från att Henrik skarvar, bröstar, klackar eller touchar bollen till en medspelare, och aldrig går på eget avslut, blir vårt anfallsspel lite mindre svårläst. Mot Hammarby hade Henrik ett avslut där han vände bort sin back vid straffområdet och sköt på distans. Det blev inte mål, men det jag vill se mer av den sidan hos Henrik Larsson.
De senaste matcherna har vi skapat många vassa chanser, men haft mycket svårt att sätta dessa. Jag tror det är svårt för Bosse eller spelarna att ändra på genom att spela eller träna på ett visst sätt. Det handlar snarare om att vilja för mycket och sådant brukar gå över när man äntligen får sätta ett par mål.
Sammanfattningsvis känns det som att HIF fortfarande måste arbeta medvetet med sitt spel. Att stänga matcher är oerhört värdefullt och vår oförmåga att göra just detta kan har kostat oss fyra poäng – hittills – i år. Här finns mer att göra.
Jag är verkligen förvånad över att vi inte arbetar mer med fasta situationer än vi gör, med tanke på hur många mål som görs i samband med hörnor och frisparkar (och i viss mån även inkast). Fler varianter och mer träning för att ta fram spetsegenskaper skulle ge både fler mål och viktiga poäng. Om man tittar på andra sporter arbetar man stenhårt med att ta fram ett stort antal intränade löp- och passningsvägar inom exempelvis amerikansk fotboll. Nu skiljer sig ju sporterna åt, men att man just vid fasta situationer borde kunna utveckla samspelet är jag övertygad om.
Att få spelarna att ta fler avslut på distans borde vara inte heller vara en omöjlighet. Att skjuta många bollar på mål och låta medspelarna gå på returer är kanske inte lika snyggt som ett väggspel, men mot samlade försvar (och sådana möter HIF nästan hela tiden) kan det ge bättre utdelning.
Nästa inlägg kommer jag att ta upp snabba spelvändningar och hur jag skulle vilja att HIF uttnyttjade dessa. Watch this space!
Lämna ett svar