Julen är sedan länge förbi, men jag tänkte dela med mig av min egen personliga HIF-önskelista ändå. Eftersom jag gärna skriver långa inlägg har jag sansat mig och delat upp den i 10 olika punkter. Här kommer min första önskan till Bosse jultomte och hans 11+11 nissar.
Som supporter lever jag med laget; gläds åt framgångar och sörjer motgångar. En del är sjuka av oro inför viktigare matcher (tex derbyt mot MFF), själv är jag ganska lugn. Om det beror på att jag generellt har svårt att hetsa upp mig eller om mitt engagemang inte är så starkt att det manifesterar sig fysiskt vet jag inte. Jag brukar som sagt inte hetsa upp mig även om en förlust känns som en klump i magen några par dagar efter. Men det finns en sorts förluster som aldrig riktigt kommer över. Jag kan älta dem veckor, månader, ja nästan år efter.
Det kan vara en match som HIF ägt från start men sedan ändå förlorar, eftersom man börjar tänka på resultatet och försöker kontrollera matchen. Det är tyvärr något HIF inte är särskilt bra på och så har en egentligen lysande insats plötsligt förvandlats från en vinst till tappade poäng. Så enormt frustrerande! Gjordes det en undersökning skulle man komma fram till att HIF-supportrar tappar månader och år av förväntad livslängd vid dessa tillfällen. En hel del gråa hår tillkommer också. Huruvida självmordfrekvensen ökar (som den lär ha gjort i Brasilien efter en förlust i en VM-final för länge länge sedan) låter jag vara osagt.
På något sätt är det nästan lättare att komma över en förlust där man aldrig riktigt hade chansen (tex Kalmar borta förra året) än om man har segern i sin hand och sedan tappar den på…ja vad är det egentligen som orsakar alla dessa onödiga poängtapp?
HIF är ett offensivt lag men klarar inte av att spela av matcher för fem öre. Man kunde tro att fortsatt offensiv skulle innebära fler och bättre chanser för motståndarna, men jag är långt lugnare så länge HIF försöker anfall. Oron kommer när man försöker spela kontrollerat, det är då det brukar sk*ta sig. Övar HIF ens på att kontrollera matcher på sina träningar?
Svaghet i eget straffområde är en annan egenhet som kostar oss poäng med säkerhet. I allsvenskan bygger ena halvan av lagen hela sitt anfallsspel på att lyfta in bollar på chans i straffområdet. Andra halvan tar för det mesta till det när man jagar kvittering och tiden håller på att rinna ut. Norrköping, Sundvall och Elfsborg rånade oss poäng förra året efter riktigt dåliga insatser vid fasta situationer. Särskilt luftbollar är farliga, och det är inte bra. Inte bra alls.
Den sista anledningen jag kan komma på anknyter till HIF:s offensiva inställning. Man värvar gärna tekniskt skickliga spelare som tyvärr är väldigt lata i defensiven. Man lägger ner all sin energi i offensiven, och gör inte lika många knop hem. När HIF är på lekhumör och vi får utrymme för finter och kortpassningar trivs vi. Men att stressa och pressa med mjölksyra som värker i musklerna? Not so much.
Nu menar jag inte att det inte finns spelare i laget som ger allt i alla situationer (det finns det). Men det gäller inte hela laget. Det gäller inte hela matcherna. Och det gäller verkligen inte alla matcher!
Lämna ett svar