Tio Goda Ting – Tidigare byten

Det fanns en tid i fotbollens historia när man bara fick byta en spelare på grund av skada. Tack och lov är den tiden över, och idag är spelarbyten oftare av taktisk karaktär är på grund av skador. Det är bara det att det känns som att HIF inte utnyttjar den möjlighet byten medför. Överlag byter vi ganska sällan och de byten som görs är nästan alltid väldigt sena i matchen. Bosse kör efter devisen “if it aint broke, dont fix it”. Han vill ha de spelare som han menar är bäst på plan och är de redan det finns ingen anledning att byta. Ungefär så har jag uppfattat Bosses filosofi kring laguttagning och byten. Rakt. Enkelt. Och fruktansvärt frustrerande för de som sitter uppe på läktaren när spelet går i baklås eller en spelare underpresterar gång efter gång.

Bästa laget skall spela. Och självklart skall inga onödiga byten göras. Alla byten skall ha ett syfte och helst göra laget på plan starkare. Att byta bara för sakens skull är direkt olämpligt: Kontinuitet och samspel är viktigt. Samtidigt finns det flera anledningar att göra byta, och det ganska tidigt i matcher. En spelare kan ha en dålig dag och är kanske inte lika bra som alternativen på bänken. Bänkspelarna kan ha egenskaper (tex speed, huvudspel eller närkampsspel etc) som kan saknas på en viss position och som behövs för att förändra matchbilden till vår fördel.

Slutligen är byten viktiga signaler till laget. Vilka signaler får en spelare på gränsen till startelvan om konkurrenten kan ha en mindre bra dag, eller tom underpresterar match efter match, men ändå får spela?

Byten är så mycket mer än att få tiden att gå i slutet av matcherna eller en möjlighet att täcka upp för skador. Som det är nu upplever jag att HIF avstår, i allt för hög grad, från ett viktigt verktyg för att kalibrera lagets egenskaper och för att motivera spelarna.