Upp till bevis!

Ikväll är det match igen. De duggar tätt de där matcherna nu, och det är naturligtvis både kul och samtidigt skönt. Kul för att det är just matcherna man ser fram emot, skönt för att man lägger föregående bakom sig snabbt.

Tänk er rubriken, (som skulle kunna vara sann); “HIF obesegrade i sju matcher – jagar den åttonde mot Mjällby!” – Visst låter den väldigt mer positiv än den som undertecknad fick för sig skulle passa bäst till detta inlägg?
Man skulle kunna sätta underrubriken; “Är glaset halvfullt eller halvtomt?” dessutom.
För hur det än är, oavsett om HIF nu är obesegrade i sju matcher, så finns det tvivlare, och en av dessa tvivlare är just undertecknad.

Jag behöver inte skriva en rant om hur säsongen sett ut fram tills idag, då den 21:a omgången startar (vi går in i den sista tredjedelen av årets allsvenska serie). Vi vet alla hur det sett ut, vad som hänt och vi har alla samma grundläggande känsla inombords, att säsongen än så länge har varit en stor besvikelse.

Vi kan jaga orsaker och händelser till varför HIF nu parkerat sig på ett tabell-läge som innebär lite av kniven mot strupen. Vi kan anklaga både den ena och andra för vad som hänt, och vi kan ha våra orsaker till att hitta någon syndabock för detta. Vi är helt enkelt engagerade och visar detta på vårt eget vis. Och det är fine, helt ok. För i slutändan vill vi ju ändå klubben i vårt hjärta väl.

“Don’t look back in anger” skrev bröderna Gallagher i Oasis – en mening i en låt som i min tolkning handlar om drömmar, om att ta sig vidare mot nya mål. Och det är väl kanske på sin plats, även för undertecknad som varit väldigt bitter och besviken över hur hjärtelaget presterat under året, att “gå vidare” och se ljuset där framför och framför allt vara stöttande mot de som förmodligen lidit mest, spelare och ledare.

HIF har, trots det prekära ekonomiska läget, gjort ett mycket bra transferfönster med avsikt att bibehålla den allsvenska statusen. Och även om detta frångått den linje som HIF sade sig köra efter, (att slussa in ungdomar), så får vi nog vara glada över att Jesper och Roar lyckats få in spelare som kan och bör rädda det allsvenska kontraktet.

Nu är det bara upp till bevis för tränarna och för Roar att se till att våga och att inge mod, i truppen, i spelet och framför allt inge mod i oss som står bredvid och är livrädda för det faktum att HIF ligger farligt nära en degradering.