Vakna, det är guldstrid!

Olympias 115års jubileum skulle firas med  tårta och målkalas, allt under 3-0 var underkänt. Festen kom av sig och istället kände man en besk eftersmak i munnen när man lämnade Olympia i höstrusket.

Jag höll ett öga på första halvlek av Norrköping – Malmö på en skakig uppkoppling samtidigt som jag såg ett lika skakigt HIF ta emot Syrianska. I stort sett i samma sekund som HIF kvitterade Syrianskas ledning gjorde Malmö 0-1. Det har talats om att derbyt är en sexpoängsmatch och att matchen i går var en vanlig enkel trepoängare. Det har sagts förr och det kan sägas igen – Det finns inga enkla matcher i Allsvenskan.

Medan Malmö vann i Norrköping utan att imponera, i alla fall av det jag såg av den matchen, så kämpade HIF för att få oavgjort mot Syrianska. Det som var en vanlig enkel trepoängsmatch, blev i stort sett en förlorad fempoängare och istället för en poäng upp på onsdag och en öppen fight är det nu kniven på strupen för HIF. Förvisso kan laget ta över serieledningen i kraft av bättre målskillnad, men vi kan också, vid förlust i derbyt, halka ner till en fjärdeplats och riskera att missa Europaspel ännu ett år.

Det var raka ord från Roar på presskonferensen efter matchen, på den sista frågan han fick om hur mycket laget skulle hinna ändra på spelet inför derbyt sa han:
Nej fan vi hinner inte ändra ett skit. Vi vet hur vi vill spela fotboll och nu fan får vi kavla upp ärmarna. Spring och tackla för helvete! Nu har vi pratat om vårt jävla spel här ett tag och att det ser för jävligt ut. För fan nu är det det Derby! Så om ni vill analysera så får ni göra det själva jag har analyserat så satans mycket nu och det hjälper inte mycket.

Till viss del har han ju rätt, analys hjälper föga, speciellt inte när det inte kommer åtgärder efter. Laget spelar utan energi, viljelöst, ja nästan försiktigt ibland. Som min kollega Fredrik Ymer skrev igår: I HIF finns inte ens en tillstymmelse till försvarsspel längre.

Ta Syrianskas ledningsmål som exempel. Dinko Felic tillåts närmast promenera fram med bollen mellan Gashi, Hanstveit och Sadiku, innan han lobbar bollen över Pär Hansson. Det fanns inte ens tillstymmelse till vilja att offra sig i en närkamp. Det försvarsspel som visats upp de senaste matcherna är inte hållbart en i en guldstrid. Man kan vinna mot BP med det, man kan plocka poäng av Syrianska med det, men det höll inte mot Häcken och det kommer definitivt inte hålla mot Malmö, Elfsborg och AIK.

Frågan är vad som ska göras, och med tanke på att det just nu bara är drygt två dygn till derbyt drar igång så är goda råd dyra. Khalili är borta i och med sin utvisning. Det kommer behövas hårt jobb, vilja, och jävlar anamma. Det krävs en Gashi som är dubbelt så arg som vanligt. Lindström måste höja sig ännu ett snäpp och driva fram laget. Pär Hansson måste göra de där idioträddningarna som han kan få till ibland. Simovic måste hitta den form han hade i våras. Försvaret måste bli så täta som de var i våras. Då, KANSKE, kan HIF vinna derbyt.

Det känns som att det behövs ett mirakel för att det ska gå. Som vändningen mot Göteborg. Frågan är bara om det var ett mirakel eller om det var de sista dödsryckningarna av det lag som varit under vårsäsongen? Då och där trodde jag på en fin höst för HIF trots Bedoyas flytt och Mahlangus skada. Gradvis har jag börjat tvivla.