Värva eller dö…

“Tyvärr tror jag en anfallsvärvning är det enda som kan rädda Mellberg just nu. Kanske det enda som också kan rädda Klubbens Allsvenska existens“

Det råder en epidemi i Helsingborgs IF. Det hoppar från person till person som blixten och är extremt smittsamt. Den är även lika farligt som den är smittsamt, giftet sprider sig och med varje hjärtslag i din kropp brer det ut sig i din kropp och snart är hela du täckt i viruset. Nej, det är inte ett nytt kinesiskt virus jag talar om utan den extrema känslan av fullskalig panik som nu i expressfart kontaminerar hela HIF:s supporterbas. Twitter bombarderas av #MellbergOUT hashtags, omröstningar startas om vem som ska ta över härnäst och folk ringer, mailar och SMS:ar Bosse Nilsson om inte han kan ta över. Eller om vi inte ska ta in Roar Hansen över hösten för att se om han kan rädda detta lag? Men det är mitt i panikens epicentrum som folk tar felbeslut, gör irrationella saker och skadar klubben. För spolar vi tillbaka bandet ett år så sitter vi i ganska så exakt samma position som vi gjorde då. Försök till gott spel gjordes, resultaten uteblev, Azelius försäkrar en hel stad om att förtroende för tränare X finns och bara några dagar senare så stod vi där med öppen mun och haka vid fötterna när Henrik Larsson stod där och såg glad ut. Aktionen var genomlusad av panik och irrationalitet. Man bör inte bjuda in till sådana handlingar en gång till. Främst då jag inte har någon aning om vad som väntar kring husknuten eftersom att denna styrelse verkar vara kapabel till att göra i princip vad som helst så länge man har en Pressrelease som står redo och stampar.

 

Nej, jag tycker inte att spelet såg bra ut igår. Jag tycker inte att det var okej. Jag tycker inte att folk som faktiskt tycker att Mellberg bör få gå inte har någon vatten på sin kvarn, för det har dem definitivt efter att ha sett matchen igår. Men det är faktiskt inte supportrarna som ska visa desperation, utan det är spelarna, Olof, Adil Kizil, Rickard Engström, Sven Andersson, Ja Till Och med Lino Boriero som måste visa desperation. Det är allvar nu. Det allvaret fanns det inte ett uns av igår och det är det som är mest allvarligt. Truppen verkar inte riktigt ha insett positionen man är i. Jag kan förstå att skadeläget ser ut som det gör, jag kan förstå att man saknar Assad Al Hamlawi och att man har sin utgångsstrategi i två anfallare. Jag kan däremot inte förstå att man verkar helt bedövade inför faktumet att man ligger på en jumboplats med mer än hälften av säsongen avverkad. Det om något borde göra att man kan se att det brinner i benen, fötterna och hjärtat i truppen. Det gör det inte i nuläget. Det är HIF:s mest kritiska problem i nuläget.

Om vi bör lägga oss ner och dö? Acceptera förlust, degradering och konkurs? Aldrig i livet. För HIF borde bara en sak gälla nu. Värva eller dö. Det är alldeles uppenbart att man behöver en anfallare till. HIF ska spela med två anfallare. HIF har spelat sin bästa fotboll detta år när man gjort det. Jag vet att ambitionen hos Kizil och Co är att göra just det. Frågan är bara var man letar med en plånbok som är tunnare än bredden på en atom. Danmark? Fiji? I trädgården där hemma? Tyvärr tror jag en anfallsvärvning är det enda som kan rädda Mellberg just nu. Kanske det enda som också kan rädda Klubbens Allsvenska existens.

Min Twitter: AnthonyThrn