Veckan som gått – V42

De sista rörliga bilderna från TV:n har precis rullat förbi. Inför de tre sista matcherna, i årets Allsvenska, så efterlyste Roar Hansen en enda sak från sitt HIF. Han eftersökte MOD!

Jag vet inte vad ni andra tycker men om någon anser att HIFs insats mot Åtvidaberg, som inte hade något att spela för, speglade någon som helst mod föreslår jag att slår upp ordet på google och tänker om. Det modigaste HIF kom i matchen var när Lindström tog bollen med handen. För det krävs mod att göra en sådan sak när man vet att det kommer att rendera i en utvisning.

Härligt att se hur JJ och KGB ger sig in i diskussionen om konstgräs och vilket ambition klubbar som anlägger plast har. Precis som herrarna säger så försvagar balkongmattorna svenska lags möjlighet att hävda sig i Europa. Älskar provocerande uttalande som ”Titta på Djurgården och Hammarby, de har redan gett upp hoppet om att spela internationellt” och ”En ny vacker arena med konstgräs är ett misslyckande för fotbollen”. Jag antar att svaren inte kommer låta vänta på sig i denna debatten!

Kanaoute Boateng – kan det vara nästa stjärna i HIF? Med meriter från Ghanas U17 landslag och några månader i Feyenoord så känns den unga innermittfältaren onekligen intressant. Ok – grabben är bara 18 år men sedan May skadade sig så har Gashi haft svårt att hitta en ny lekkamrat på mittfältet – kanske en framtida stjärna som vi får njuta av under nästa säsong?

Sen förstår jag att ÄFFs supportrar gråter över att man tvingas spela sina matcher på Olympia. Med tanke på att Ängelholmarna har ett snitt på sina matcher i paritet till HIFs Akademi lag i DIV 2 så borde dom kanske se det lite positivare ändå. Visst vill alla lag spela sina matcher i sin hemstad men i Helsingborg kan man kanske ändå får möjligheten att förbättra sin ekonomi samt spela fotboll inför fler än 300 personer?

Efter alla diskussioner om Loret Sadikus landslagsmöjligheter så blev det aldrig något VM kval för försvararen. Albaniens president, Bujar Nishani, var ju tom själv inne och tryckte på för att papperna skulle bli klara. Nu blev det lite fotbollsträning och två, rätt schyssta, matcher från läktaren för Sadiku som får vänta ett tag till på debuten för sitt ”nya” land. Annars är det ju inte försent att ändra sig Loret!!

En som däremot, redan nu, får representera sitt land är Akademins, Elias Andersson.  Tidigare i år avklarades den Allsvenska debuten och nu är det alltså dags för U17 VM i Förenade Arabemiraten. I lördags krossade man Irak i premiären och Elias spelade hela matchen från sin mittfältsposition. Resultat – tre målgivande passningar från unge herr Andersson. Närmast väntar Nigeria innan man avslutar gruppspelet mot regerande världsmästarna, Mexico. Bli inte förvånad om Elias – som blev HIFs yngste Allsvenska spelare någonsin – spelar till sig en plats i nästa års HIF trupp efter sin övertygande säsong i Akademin.

Om där nu fanns en gnutta möjlighet till att nå guldet så såg grannarna i söder till att ta död på den chansen efter sina tre poäng mot BP. Eller, handen på hjärtat, det var snarare så att HIF själv såg till att ta död på drömmen om guldet efter den svagaste höstsäsongen på många år. Dock finns ju fortfarande chansen på europaspel och vi får väl hoppas att spelarna tar sig samman och leverera fin fotboll i årets sista hemmamatch. Kalmar står för motståndet och, helt plötsligt, gäller den matchen inte bara Danne A och Sverkers avsked från Olympia eller att det är sista möjligheten att uppleva fotboll från Södra Stå. Plötsligt handlar det om att få ett lag i spillror att resa sig på nio och rädda säsongen.

Vi ses på Olympia