Veckan som gick – Livet efter Accam

Vad som skulle bli en kamp om guldet har istället blivit en kamp om att stanna kvar i Allsvenskan. Det går inte längre att blunda för att HIF, numera, nämns i samma mening som Gefle, Halmstad, BP osv. Att livet utan Accam skulle bli tufft kunde vi räkna ut men att det skulle bli så tufft var det väl ingen som egentligen var beredd på!

 
Målglada HIF har blivit målsnåla HIF. Elva mål på elva matcher talar sitt tydliga språk. I gårdagens match, mot Kalmar, räknade jag till två!!! halvchanser på mål. Detta trots ett massivt bollinnehav i, inte minst , den första halvleken. Under våren har vi kunnat förlita oss på ett effektivt kontringsspel där långa bollar på Accam oftast resulterat i målchanser. Sedan Allsvenskans bästa lämnat oss så har kantlöpningarna, mer eller mindre, upphört!

I dagens HIF så är det försvararna som får jobba. Är det inte för att försöka avstyra motståndarnas anfallare så är det för att ta emot bollarna från vårt mittfält. Det är nämligen väldigt många uppspel som, just det, går bakåt…

 
Förlusten mot Kalmar är egentligen inte mycket att orda om. Hasse Eklunds KFF är, precis som under Nanne, ett stabilt topplag och att laget bara har en förlust (att jämföra med HIFs sex) förstår man när man ser hur de agerar i de olika lagdelarna. Nä – då var nog veckans bottennapp snarare hemmamatchen mot Åtvidaberg.

HIF, fullständigt, körde över ÅFF i den första halvleken trots att man ställde 2000-talets, näst yngsta, startelva på planen. Men bolluslingen ville inte gå över mållinjen och 0-0 i paus var i underkant för vårt hemmalag. Vad än Roar sa till sina spelare i paus så fick det en rätt taskig påverkan på spelarna. Det tog knappt fem minuter in i den andra halvleken så var det ungdomliga entusiasmen som bortblåst. Visst måste man kunna kräva en seger på hemmaplan men det var precis som att bensinen tog slut i de ungas ben. Här måste de mer rutinerade spelarna kliva fram!

Att Roar vågar – eller snarare tvingas – använda sig av ungdomarna bär dock frukt. Hela 14 spelare, födda på 90-talet, har representerat HIF i år och fler lär det säkert bli. Detta har givetvis uppmärksammats i förbundsledningen och bland förbundskaptener. I veckan blev FEM spelare uttagna till diverse landslag. Calle Johansson, Abdul Khalili och Emil Krafth får representerar Sveriges U21-landslag .Elias Andersson och Alexander Achinioti Jönsson är uttagna att representerar Sveriges P18-landslag. Grattis säger vi från AOH

 
Akademin spelade sin femte raka match utan förlust. Även om man bara nådde 0-0 mot bottenlaget Nike så behåller man serieledningen. På onsdag får laget verkligen bekänna färg när det vankas derby. Eskilsminne står som värdar och Akademin får bla klara sig utan Mattias Adelstam som är avstängd.

För övrigt utgår jag från att Anton Kinnander brutit båda benen för annars är det oroväckande att han inte ens ingår i 18-mannatruppen numera. Detta samtidigt som Robin Simovic spelar från start…

 
Jag är stolt över mitt HIF och jag är stolt över hur de lyfter fram kommande storspelare i årets Allsvenska. Dock måste vi åter hitta rutin och självförtroende. Förra säsongen hade vi Bedoya, Mahlangu och en Lindström som gjorde mål på allt och inget. I år saknar jag någon att hålla i handen när åskan går. Nu har vi en match kvar innan VM uppehållet och det är Henrik Larsson och hans Falkenberg som kommer på besök. I normala fall en säker trea men såhär långt har Falkenberg faktiskt plockat fler poäng än oss och Henke lär säkert vilja öka på den poängskörden när han vänder hem till Olympia.

Knyt nu näven och se till att plocka fram det där lilla extra. Ge oss en trea och en positiv känsla in i uppehållet. Under sommaren kan mycket hända och förhoppningsvis har vi en del rutin att skjuta till när vi åter ger oss in i leken den 6:e Juli på Nya Ullevi.