Veckan som gick – ”Nästan” vinner ingen cupfinal…

Det var matchen vi laddat för sedan Svenska cupen drog igång förra hösten. Detta var matchen som skulle förändra en mörk vår till en vacker sommar. Vi var där men ändå inte! I årets viktigaste drabbning måste man ändå kunna kräva lite mer av Världens Vackraste Förening. Eller är det helt enkelt så att vi inte är bättre? Att vi numera bara är ”nästan”?

 

I förra veckan berörde jag just det där med hedersamma förluster. När ens lag kämpar och sliter, jagar och försöker. Stoppas av omöjliga räddningar eller domare som blåser i tid och otid. De mest försmädliga av alla förluster – de hedersamma!
Gårdagens uppvisning på ett, i det närmsta tomt, Friends Arena kommer inte att sorteras in under kapitlet hedersamma. Helt enkelt för att det inte var det! Det krampaktiga spelet påminde allt för mycket om höstens fotboll med slarviga uppspel och långbollar i intet. Att Elfsborg dessutom, utan större problem, räknat ut att om man stoppar David Accam så stoppar man HIF gjorde inte det hela mycket roligare.

På tal om Accam så var det garanterat hans sista framträdande i HIF tröjan som vi fick uppleva igår. Närmast väljer 23-årigen att fokusera på Ghana och hur han skall ta sig till sommarens VM som en av 23 spelare som får representera ”The Black Stars” i Brasilien. Idag består truppen av 26 spelare som nu får några veckor på sig att imponera på förbundskaptenen Akwasi Appiah. Nu håller vi alla ”HIF-tummar” att det går vägen för Accam. Förutom att uttagningslägret generera 20 000 om dagen till klubben så lär ju ett deltagande i VM inte försämra våra chanser att bättra på ekonomin när någon väljer att köpa guldklimpen.

Några som definitivt kan visa sig på stadens gator med hedern i behåll är våra Akademispelare. Man vände 0-1 underläge till 3-1 vinst på bortaplan mot Sävedalen. Det innebar fjärde raka vinsten för Akademin och serieledning. En av målskyttarna var Mattias Adelstam – hans nionde balja i år. Jag hävdar fortfarande att han borde lyftas upp i Allsvenskan under sommaren. Med det anfallsbestånd vi fogar över och med tanke på att Accam försvinner så kan lite rutin vara ovärderligt i kampen på den nedre halvan.

Samtidigt nås vi av uppgifter om att Imad Khalili, med största säkerhet, återvänder efter VM uppehållet. Utan tvekan en positiv nyhet i all bedrövelse. Att Khalili kommer kunna ersätta Accam, som jag rankar som Allsvenskans bästa spelare, är ju tveksamt men med Imad vet vi vad vi får. En pålitlig målskytt och pådrivare. Visst kittlar det även att se honom och kusinen spela ihop. Kanske kan det bli höstens radarpar inom svensk fotboll?

När vi nu vänder blickarna bakåt så får vi inte glömma de tre poängen vi inkasserade mot BP i måndags. Det är många lag som har det tufft på Grimsta men med hjälp av en utvisning och en Pär Hansson som visade upp form a´la 2011 så gick det vägen.

Sist, men inte minst, så har vi haft uppe både Paul Myllenberg och Roar Hansens ”vara eller icke vara” under veckan som gått. Jag tänker inte älta detta igen men ser onekligen fram emot fortsättningen på diskussionerna. I min värld måste något hända i HIF. En nystart, en nytändning – vad vet jag? Det enda jag vet är att jag vägra stå vid sidan om och titta på när vårt älskade HIF blir utspelade på plan och utskrattade i media!
Ny vecka, nya möjligheter – mot SEX poäng…utan några “nästan” och hedersamma förluster!