När man som HIF supporter inte tror att ett nederlag kan bli tyngre – då blir det verkligen så! Veckan som gick har handlat om att slitas mellan hopp och förtvivlan.
Mellan glädje och sorg. Mellan #RachidGate och ett gäng supportrar som knyter näven och ber om en sista kraftansträngning. Det har handlat om att greppa det sista halmstrået. I veckan som gick så var det just det som vårt älskade HIF gjorde!
Trots förra söndagens poäng på Borås Arena så var det egentligen inte där huvudfokus låg. Nä – det handlade istället om ett antal individer som – för att visa sin kärlek till klubben – valde att göra det på ett kanske mindre genomtänkt sätt – bengalbränning!
Personligen kan jag tycka att det kan vara en oerhört vacker syn när man hur hels sektioner lyser upp på en arena någonstans i Europa. Tyvärr är inställningen till denna företeelse något mindre positiv i de nordiska länderna och då måste man respektera detta. Nu blir det så att, en redan hårt ansträngd ekonomi, försämras avsevärt – antar att det inte var tanken bland de supportrar som ”grillade” i Borås?
Precis när den värsta röken hade lagt sig så tog det hus å bara h-vete i- och omkring HIF. Rachid Bououzan, som funnit i truppen sedan 2010, åkte ut med öronen före utan att någon egentligen visst varför! Upprinnelsen skull handlat om en incident på onsdagsträningen mellan Bououzan och Erik Edman. Att det låg mer bakom denna historia var kvällspressen snabba att rota i och efter ett antal olika historier från båda parter kan vi nu konstatera att Rachids tid i HIF är över . I sina bästa stunder en bländande fotbollsspelare men där skadorna stoppat mittfältaren att ta det där extra steget för att etablera sig i startelvan.
Kritiken, mot både Roar och Jesper Jansson, efter ”RachidGate” har varit både hård, och i vissa fall, mindre genomtänkt. Därför känns det extra gott att laget, i den elfte timmen, knöt näven och körde över ett Halmstad som på allvar är inblandade i bottenstriden. Två mål av Imad Khalili gör att den förre Högaborgaren nu är uppe på 6 mål på 7 matcher i HIF. Ni som är kritiska till Roar och JJ kan gott sända dem en tanke då de var dem som valde att köpa loss Khalili redan i somras och inte vänta till 2014 med att plocka tillbaka mittfältaren.
När vi ändå är inne på den positiva linjen så kör vi snabbt igen om de övriga HIF relaterade nyheterna som dykt upp i veckan:
Akademins, Elias Andersson, är uttagen till det P17 landslag som åker till slutspelet i Förenade Arabemiraterna i slutet av Oktober. Lägg därtill att Gustav Jarl är uttagen till P95 truppen och att Calle Johansson och Andreas Linde är uttagna till Sveriges P19/20 lag så förstår ni att HIF har det väl förspänt för framtiden.
På tal om Akademin så är deras matcher numera av rent ”akademiskt” intresse. Laget är redan klart för Div 2 spel nästa säsong men efter fadäsen mot Fässberg så kändes det säkerligen extra gott att kunna avfärda Råslätt med hela 4-0. Som vanligt var det jättelöftet, Anton Kinnander , som visade vägen med sina två mål. I sista matchen möter Akademin Eskilsminne och även om Eskils redan plockat ”Bäst av stadens Div 2 lag” titeln så hade väl en seger i avslutningsmatchen varit en bra start inför nästa års lagbygge?
Jere Uronen är tillbaka på allvar. Inbytt mot Elfsborg och en halvlek med U21 laget i deras 0-1 förlust mot Kalmar, bådar gott inför slutspurten. Arnor Smarason är uttagen till Islands VM kval matcher och i Danmark har Rasmus Jönsson verkligen vaknat till liv och i den senaste matchen levererade Vikenpågen två mål i Ålborgs 3-1 seger mot Viborg.
På tal om Ålborg och HIF så kan vi gott även sända en tanke till Rade Prica som representerat båda dessa klubbar. Numer återfinns Prica i israeliska Maccabi Tel Aviv som i veckan tog en historisk seger i Europa League. Den förre HIF anfallaren spelade fram till Maccabis båda mål när man besegrade Bordeaux på bortaplan med 2-1. Rade har hunnit bli 33 år men levererar fortfarande på hög nivå i Europa!
Den, kanske enskilt viktigaste händelsen i veckan, måste ändå har varit att Sven Andersson fyllde 50 år igår! Efter Rio- Kalle, utan tvekan, den målvakt som betytt mest för HIF genom åren. 233 matcher mellan stolparna och två gånger om Årets HIFare. Tror nog alla stämmer in i hyllningskören med undantag av Alvaro Recoba!
Grattis Sven önskar vi på Allt Om HIF!
Lämna ett svar