HIF-truppen ser förvisso lite annorlunda ut inför den allsvenska slutstriden än under säsongen fram tills transferfönstret stängde den sista augusti men en av de absolut viktigaste kuggarna finns kvar i det lag som spelat sig till guldläget inför avslutningen. Och han tar steg efter steg närmare den blågula landslagströjan, även om just den tröja han kommer att få överta har en annan kulör.
Ni har säkert redan räknat ut att det är Pär Hansson som åsyftas. Fredag kväll är han en del av den landslagstrupp som ska försöka att än en gång slå tillbaka Ungern på bortaplan. Om inget händer Andreas Isaksson får givetvis Pär se den här matchen från bänken men eftersom Johan Wiland råkat ut för skador den senaste tiden har Erik Hamrén tydligt visat vem som står på tur därnäst.
Varken Erik, lagkamraterna eller vi svenskar som följer matchen behöver dock känna minsta oro om Andreas Isaksson skulle råka bli skadad före eller under matchen.
Andreas har förvisso betydligt mer rutin än Pär och därmed fortfarande ett försprång men det som brister i rutinen kompenserar HIF-målvakten med andra kvaliteter. Inte minst hans spel med fötterna är en stor tillgång.
Att Pär är allsvenskans bäste målvakt har en enig expertkår kunnat konstatera. Jag vågar dessutom påstå att han är en klart bidragande orsak till att HIF är på väg mot guldet. I flera matcher under vårsäsongen gjorde han matchavgörande räddningar och fixade därmed värdefulla poäng till sitt lag.
Det är tur för både oss supporters och medlemmar men även för klubben och hans lagkamrater att målvakter inte alls är lika eftertraktade av de utländska proffsklubbarna som målskyttar. Något som Pär själv är väl medveten om och påpekat de gånger under året som jag pratat med honom.
Nu är jag övertygad om att Pär på sikt kommer att få chansen både som proffs och som ordinarie landslagsmålvakt. Det är han säkert själv medveten om också även om han har en ödmjuk profil.
När det gäller de förändringar som skett i HIF-truppen har jag stora förhoppningar på nyförvärven från Norge, främst på grund av de goda erfarenheter vi har tidigare i klubben av norrmän.
De olyckskorpar som kraxat om att HIF ”sålt guldet” när Gerndt. Marcus och Rasmus försvunnit får förhoppnings äta upp sina ord.
Jag har redan bokat resan till Helsingborg för att i sista omgången njuta av svenska mästarnas match mot AIK. Eftersom jag var på plats på Råsunda när HIF misslyckades med att spöa ett decimerat Solna-lag kräver jag revansch!
Lämna ett svar