Ikväll har HIF ett verkligt guldläge att vinna derbyt och åter ta plats i guldstriden.
Nej, jag har inte hinkat för många öl i förväg eller blivit tokig. Det som verkligen talar för en trepoängare hemma på Olympia idag är just det faktum att ingen väntar sig den.
Den ene experten efter den andra har sågat HIF:s chanser att rubba det Malmö som gått så fantastiskt bra i år och definitivt kvalificerat sig som en guldkandidat.
Ser man sedan till vad HIF presterat de senaste veckorna så är det givetvis klockrent vem som ska gälla som favorit i derbyt. Bottennappet mot Syrianska var direkt pinsamt. Fan vet om inte spelarna sprang och tänkte på matchen mot Malmö redan då. De verkade stundtals väldigt frånvarande i alla fall.
Av någon, för mig obegriplig anledning, har HIF också startat alldeles för många matcher i år (bland annat de fem senaste) med att låta motståndarna göra första målet. Visst, det har kommit en del vändningar, men det är ju så onödigt att behöva kämpa i uppförsbacke. Att lämna handikapp även mot Malmö kan bli katastrofalt.
Vi är en del äldre som fortfarande – trots att det förflutit många årtionden – med fasa kan drömma mardrömmar om den gången (1965) HIF föll med 1-10 mot MFF hemma på Olympia. Det finns många, betydligt roligare minnen, men ska man döma av tipsen i förhand har HIF ungefär lika stor chans att vinna den här gången som då.
Nu kommer det givetvis inte att hända. I modern tid har derbyn varit betydligt jämnare än så och de två senaste hemmamötena har ju slutat oavgjort.
Men den här gången vågar jag tro på seger. Det är en känsla som smugit sig fram de sista timmarna. Efter Syrianska-matchen var jag arg, ledsen, förbannad och förtvivlad och den känslan satt kvar även på måndagen.
Vändningen kom när jag läste att Thomas Wernersson, Ralf Edström och Bosse Pettersson uttalade sig tvärsäkert om att MFF lätt skulle vinna på Olympia och att HIF i princip var chanslösa.
Bättre tändvätska tror jag inte HIF-spelarna kan få, oavsett vad Roar skulle säga.
Den känsla HIF-arna verkade ha inför söndagens match att ”det här vinner vi utan större ansträngning”, den känslan tror jag kan ha smittat av sig på MFF inför kvällens möte. De vet att de presterat bra och att HIF svajat betänkligt. Omedvetet eller ej är jag övertygad om de går in på planen med en bestämd känsla att de kommer att vinna ikväll. Den kan kosta dem segern.
Nu räcker det inte med oavgjort för HIF ikväll. Senare kommer fler tuffa matcher, Elfsborg borta och inte minst AIK i sista omgången.
Ska det bli en upprepning av 2011 års guldfirande krävs förmodligen att HIF vinner resterande matcher.
Jag vill se killarna kämpa i kväll. Jag vill se att alla offrar sig lika mycket som Gashi och Lindström brukar göra. Om alla ger 100 procent kan det mycket väl bli tre poäng.
Den tolfte spelaren (publiken) får gå en match mot tillresta MFF-supportrar. Låt oss bara hoppas att hela publiken ägnar sig åt att ”älska sitt eget lag” och inte spiller kraft på att ”hata motståndarna”.
Och sedan skrattar vi tillsammans åt ”experterna”.
Lämna ett svar