Gårdagens seger imponerade och att en annan hemvändare skulle ta över scenen var något ingen hade kunnat förutse. Och visst känns det som att HIF, i Rasmus Jönsson, hittat den sista pusselbiten för att nå hela vägen till Allsvenskan
Det här var matchen där Granen skulle hälsas välkommen hem, till svensk fotboll, efter 10 år på vift. Med på tåget klev en fripassagerare i form av ett, i det närmsta, bortglömt utlandsproffs vars karriär nästan bara HIFarna har koll på. Det må vara att Rasmus Jönsson endast noterats för 21 mål på fem år. När domaren blåste av matchen, på Stadsparksvallen i Jönköping, så var det inte en Gran utan den gängliga nummer 9, från Viken, som styrde in HIF på rälsen mot Allsvenskan
Missförstå nu mig inte. Andreas Granqvist gör aldrig en dålig match och han gjorde det knappast igår heller. I par med Charlie Weberg såg han till att Pär Hansson fick en hyfsat lugn kväll mellan stolparna, låg bakom kontringen till 2-0 och lät Bojanic slå straffen som innebar spiken i kistan. Lägg därtill att kaptenen ständigt låg steget före sin motståndare så förstår ni hur lyckligt lottade vi HIF-supportrar är…
Men åter till Rasmus Jönsson vars hemkomst föregåtts av en del skepsis hos några HIF-supportrar och fått stå i skuggan av de faktum att landslagskaptenen återvänder hem. Frågorna har haglat gällande målskyttet, skadebenägenheten och den offensiva slagstyrkan hos mittfältaren som knappt spelat match sedan i Januari. Till och med hans egen tränare sa, i en intervju innan matchen, att Rasmus troligtvis behöver sex månader till för att komma i toppform!
Han skapade målchanser, servade medspelarna med härliga kombinationer och djupledspassningar. Han sög upp bollar på mittfältet och skapade en trygghet även bakåt i leden. Han fick Max Svensson att växa och våga ta ännu större kliv i offensiven och Mamudo Moro att se mer avslappnade ut än på länge i vetskapen om att all offensiv kreativitet inte enbart ligger på hans axlar framöver.
Rasmus Jönsson var fenomenal och det var egentligen bara ett mål som saknades för att Jönssons drömcomeback skulle gå in i historieböckerna. Skulle det dessutom stämma att han inte toppar formen förren om sex månader så kan HIF se sig i stjärnorna efter mittfältaren som lär vara på väg ut i Europa igen om så är fallet
Vi fick se ett HIF som vi bara fått glimtar av under säsongen. Ett HIF som gasade från början, ett HIF som avgjorde matchen redan i första halvlek. Ett HIF som lyckades stänga en match utan att kliva ner på en fembackslinje och försvara sig de sista 10 minuterna. Känslan säger att laget, troligtvis, kommer vara så överlägsna sina motståndare att PeOs främsta uppgift är att se till så att spelarna håller fokus i 90 minuter och inte växla ner i förtid
Självklart skall man inte gå händelserna i förväg men detta lag kan omöjligt missa tåget till Allsvenskan. Varken på pappret eller utifrån vad vi såg igår. Sett till höstens spelschema så tillhörde gårdagens motstånd, tillsammans med AFC, det kanske tuffaste bortamötet under hösten. Och där raderar man totalt ut J-Södra under nästan 90 minuters spel
Närmast väntar Norrby på Olympia. 14500 biljetter är sålda och om nu Granen och Jönsson njöt av återkomsten till svensk fotboll så är det inget mot vad de kommer att göra när de tågar in på Sveriges finaste matta i veckan….fortsättandes läggande pusslet som skall ta oss hem till fotbollens finrum…
Lämna ett svar