Vi nåddes förra veckan av beskedet att en hängiven ledare, pådrivare, och visionär, tillika klubbdirektör för Helsingborgs IF, var tvungen att (tillfälligt) kasta in handduken på grund av en alldeles för långvarig stress, press och arbetsbelastning.
Den forne gigantiske Liverpool-tränaren Bill Shankly hävdade i klassiskt uttalande att ”En del människor tror att fotboll är en lek på liv och död. Jag kan försäkra dig, det är mycket mer allvarligt än så.”
Jag vill påstå att den gode Bill hade fel. Det finns inget i livet som är viktigare än just livet. (Ni kan få citera mig där…)
Punkt.
Jag har personligen varit där. Vaknat en morgon och funderat på varför inte kroppen hängde med, varför inte kroppen svarade på signalerna från hjärnan. Jag har fått känna på hur det känns när kroppen väl kopplats ner, så följer hjärnan med. Inget makes sense, allt blir rörigt och man orkar inte ens sätta på en kanna kaffe till slut.
Begreppet ”Gå in i väggen” är så vanligt numera att det har devalverats från en i omvärlden allvarlig sjukdom till att bli lika vanligt som en förkylning i januari.
Personligen blundade jag för ”sjukdomen” och kände mig mindre värd för att jag inte orkade, för att kroppen inte orkade, för att hjärnan inte hängde med. Och istället för att söka professionell hjälp, försökte jag ”lösa problemet” genom att mota bort dem som brydde sig, och lägga på en mask – Allt är bra! – och vägrade erkänna att jag behövde vila.
Det höll en stund. Jag kunde alltid förklara mitt trötta utseende och mitt håglösa vis som att ”jag är nog bara lite krasslig…”
Och tack vare det, tog det cirka ett år innan jag var på banan igen och kunde fungera arbetsmässigt och socialt. Men det är en pågående process…
Min sympati, empati och tankar är hos vår klubbdirektör.
***
Idag är det, som det heter i bland annat Småland; ”Fössta Tossdan i Mass”!
(För er som inte förstår; ”Första Torsdagen i Mars”. Och då ska det enligt traditionen serveras ”Massipantåtta” (Marsipantårta)).
Men här i Helsingborg skippar vi ju naturligtvis dessa traditioner. Den enda traditionen i Mars värt att fira, är ju naturligtvis att det är månaden då seriespelet startar!
Om 30 dagar. Första matchen i årets Superettan Och DEN ser vi fram emot mer än någon sliskig marsipantårta, eller hur?
***
Två matcher i Svenska Cupen mot två allsvenska lag är avklarade. Två matcher där segern har varit i handen på HIF, men tappats fumligt i slutsekunderna.
Vi bortser från det.
Vi har mött två allsvenska lag och visat att HIF anno 2018 mycket väl hade kunnat hävda sig Allsvenskan. Men vi laddar upp och blir ännu starkare till nästa år. DÅ är vi där!
***
Bill Shankly ja. Han spred en massa (floskler) citat runt sig.
Men många rätt tyckas han inte ha. Inte när det gäller livsåskådning i alla fall;
“At a football club, there’s a holy trinity – the players, the manager and the supporters. Directors don’t come into it. They are only there to sign the cheques.”
Krya på dig MOS!
Lämna ett svar